Skrakar gav sig ut i världen

–  Hur ungarna tar sig upp är ett mysterium, de har ju inga vingar. De krafsar och kravlar väl, säger Lasse Lundberg.
I lördags bestämde mamman att det var dags att lämna boet. Hon och skrakhanen cirkulerade ovanför trädet och skrockade för att locka upp de små dunbollarna.
–  Jag kan ju inte flyga, törs jag? tänkte de nog. Sedan kastade de sig ut och singlade ner till marken, säger Lasse Lundberg.
Han följde dem sedan på deras vingliga färd ner till havet.
–  De är duktiga som går en kilometer. De är inte så skygga så jag har tagit upp en i handen en gång.
Så vitt Lasse Lundberg vet har skrakarna bott i hans träd i hundra år, och lär göra det i hundra till.