Skarvens framtid osäker i Uppsala län

I år minskar för första gången populationen av mellanskarv på nationell nivå. Men vid Uppsala läns kust började minskningen redan för flera år sedan.
– Där har det störtdykt neråt de senaste åren. Det handlar om en minskning på nästan 90 procent och det är extremt i Sverige, säger Henri Engström, forskare vid Uppsala universitet.
Men då baserar han sig på förra årets siffror. Ulrik Lötberg i Upplands ornitologiska förening kan berätta att minskningen bara fortsatt.
Enligt honom byggdes populationen upp under slutet av 1990-talet och kulminerade i början av 2000-talet. Som mest säger han att det fanns ca 2 500 häckande par i fem kolonier bland annat i Lövstabukten, utanför Forsmark och Hargshamn. 2009 fanns bara två av kolonierna kvar och då räknade man till sammanlagt 121 par.
– Och i år såg jag bara 65 bon. Det är en väldigt, väldigt stark minskning som främst verkar ha naturliga orsaker. Kolonin utanför Hargshamn har flyttat till en plats utanför Singö/Fogdö i Stockholms län. Den blev plundrad av havsörn. De sitter ofta i skarvkolonierna och stressar dem något oerhört. Om det finns någon unge på marken så tar de den direkt, säger Ulrik Lötberg.

Även kolonierna i Forsmark och Lövstabukten drabbades av havsörnens härjningar. Men det betyder inte att skarvarna är helt borta från området.
– Lövstabukten verkar vara en plats där de söker föda. De kan flyga en timme från Gästrikland för att ta sig dit. Det innebär att det fortfarande finns en hel del skarv i området, säger Ulrik Lötberg.
Han noterar också att växtligheten på de kobbar där kolonierna fanns snabbt har återhämtat sig. En orsak till att skarven haft ett dåligt rykte är att dess avföring både luktar och dödar växtligheten på den plats där de häckar.
Forskare som Henri Engström har länge hävdat att den explosionsartade tillväxten av skarvpopulationen skulle komma att avta för att sedan vika neråt. För alla fågelarter finns en gräns där de börjar minska bland annat som en följd av födobrist.
– Det har sett precis likadant ut i andra länder som Danmark, Tyskland och Nederländerna. Maten tar inte slut helt men det handlar om fåglarnas energioptimering, hur lång tid de måste lägga ner på att fånga en fisk.

Även i Mälaren har antalet häckande par minskat även om det inte gått lika fort. Där nåddes högsta nivån 2007 med 2 464 par. Förra året räknade man till 2 368 par. I Stockholms skärgård nådde beståndet högsta nivå 2006 med 5 931 par, 2009 häckade 5 275 par här.