Skarvar dödar inte öar

Det visar den första vetenskapliga studien som gjorts på området vid Stockholms universitet. Forskningen leds av Peter Hambäck, professor i ekologi och bosatt i Knivsta.Han förklarar att det är en missuppfattning att de öar där skarvarna väljer att häcka ”dör”.
– Öarna är långt ifrån döda, de har en annorlunda artsammansättning men antalet arter påverkas mindre, säger han.
Till hösten kommer Gundula Kolb att lägga fram en doktorsavhandling om hur skarvkolonier påverkar växter och leddjur (insekter, spindlar samt kräftdjur) på skarvarnas häckningsöar.

Hon har ägnat fyra år bland annat åt att ta jord- och växtprover samt inventera hur mycket biomassa det fanns på 20-talet skarvkolonier i Stockholms skärgård. Resultatet visar att vissa småkryp och spindlar minskar i antal på skarvöarna. Andra insekter trivs tvärtom bra i den här miljön.
– Skarvöar är inte trevliga att vara på men många djur som vi kanske inte tänker på och värdesätter finns där. Svampätande och kadaverätande skalbaggar ökar i antal liksom fjärilar, plattlöss och nyckelpigor, säger hon.
Skillnaden består i de stora mängder kväve och fosfor som kommer från fåglarnas spillning och som ibland färgar öarna nästan helt vita.
– Skarvar är väldigt stora fåglar och bajsar mycket. Men annars skiljer sig inte deras spillning från andra sjöfåglars som äter fisk. Den är fosfor- och kväverik och lukten kommer av ammoniak. I ett hönshus till exempel luktar det precis likadant, berättar Gundula Kolb.

De stora mängderna kväve i marken gör att bara vissa växter överlever. För andra blir det giftigt och då minskar artrikedomen bland växterna lokalt.
– Samtidigt kommer växtligheten tillbaka ganska snart när skarvarna överger öarna. Efter ett år börjar det komma tillbaka och efter två år ser det fint ut igen, berättar Gundula Kolb.
Peter Hambäck kallar det för en ”rekyleffekt” som kan liknas vid om man skulle ha gödslat öarna. Biomassan ökar jämfört med hur det såg ut innan. Han menar att det stora problemet för skärgårdens natur inte är skarvkolonierna utan igenväxning som en följd av att det knappt finns några bönder kvar.
Och sett till hela skärgårdsregionen kan skarvkolonierna, åtminstone ur ekologernas synvinkel, vara ett positivt inslag. Totalt sett kan nämligen artrikedomen öka eftersom skarvkolonierna är en ny slags miljö, ett nytt habitat, som inte fanns i skärgården innan.