Skärpt säkerhet på Forsmark

Den skärpta säkerheten vid Forsmarks kärnkraftverk får en flygplatskontroll att verka rätt futtig. Ett antal hundra miljoner kronor kostar säkerhetsförstärkningen elkonsumenterna i slutänden.

Anders Markgren kollas i bombdetektorn. Foto: Rolf Hamilton

Anders Markgren kollas i bombdetektorn. Foto: Rolf Hamilton

Foto: Rolf Hamilton

Östhammar2008-04-10 00:43
Lennart Strandberg är chef för säkerhetsskyddet vid FKA, Forsmarks Kraftgrupp AB. Tillsammans med Anders Markgren från informationen möter han UNT vid huvudentrén. Dagen före besöket har vi anmält oss via mejl och uppgett våra personnummer. Det första som händer när vi kommer är att vi får visa legitimation och vänta en stund på att få våra besökskort om halsen, med personliga koder som vi väljer själva. Sedan kan vi gå vidare till passergrindarna, hålla upp kortet för avläsning, knappa in koden och så är vi inne på området.

Anders Markgren upplyser om att man måste ha sitt kort väl synligt, samtidigt som han petar fram sitt eget passerkort som halkat in under jackan. Lennart Strandberg berättar att korten, som ska vara svåra att förfalska, ingår i det nya säkerhetssystemet och även används när de anställda ska logga in på sina datorer.
Vi kommer fram till en låg och bred byggnad framför tvillingreaktorerna. Det som sker i byggnaden är väldigt likt kontrollen vid en flygplats, med det tillägget att man vid Forsmark har möjlighet att detektera sprängmedel via en så kallad bombsniffer.
- Inpasseringen tar lite längre tid än förut, men det blir sällan långa köer. Bara under högtrafik, säger Lennart Strandberg.
- Men ändå mindre än befarat, flikar Anders Markgren in medan vi går in.

Skyddsvakten Jörgen Tanskanen känner igen Lennart Strandberg, kastar ett öga på våra passerkort, och så är identifieringskontrollen klar. När vi går vidare visar det sig att vårt besökstillstånd inte gäller mycket längre än till byggnadens entré. Men det har sina fördelar att bli eskorterad av chefen för den yttre säkerheten. Vi får egentligen inte passera genom metalldetektorn, men UNT-fotografen ber att få gå igenom ändå, för bildernas skull. Det är okej. Att det piper när vi går genom metalldetektorn är också okej. Vi behöver inte bli visiterade.
I ett hörn av rummet står en liten bur. Det är den så kallade bombsniffern. Anders Markgren kliver in, varpå det blåser luft på honom från små hål. På det sättet kommer molekyler från Anders Markgren in i analysutrustningen, som nosar efter substanser som kan ingå i sprängmedel. En inspelad röst deklarerar att Anders Markgren klarat kontrollen, och ber honom att stiga ur.

Vi lämnar bombsniffern och vakterna i inpasseringsbyggnaden och vänder tillbaka mot huvudentrén. Lennart Strandberg pekar mot reaktorerna. De är omgivna av dubbla stängsel och en betongmur, och han berättar att det också finns dubbla detektionssystem för att upptäcka olaga intrång. Alla som ska in på det bevakade området vid reaktorerna måste ta sig igenom inpasseringsbyggnaden. För fordon som ska in på bevakat område gäller samma noggranna säkerhetskontroll i en annan byggnad.
Varför? Nya myndighetskrav. Vad allt kostar? Lennart Strandberg blir osäker. Men när allt är klart framåt årsskiftet, ett antal hundra miljoner kronor. Vem som betalar? Alla elkonsumenter som använder kärnkraftsel.
- Per producerad kilowattimme blir det inte så mycket, säger Anders Markgren och ber att få tillbaka våra besökskort.
Korten fungerar ändå inte efter klockan 16.
- Kör försiktigt, säger Lennart Strandberg när vi vinkar adjö.
Säkert, menar han nog.
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om