Ledamöterna i mark- och miljödomstolen i Nacka har ett styvt jobb framför sig. Svensk Kärnbränslehantering AB:s ansökan om att bygga en inkapslingsanläggning i Oskarshamn och ett kärnbränsleförvar i Forsmark lämnades in år 2011 och omfattar flera tusen sidor. Sedan dess har kompletteringar och en mängd yttranden tillkommit från myndigheter, forskargrupper och organisationer.
– Jag har inte räknat antalet sidor, säger rådmannen Anders Lillienau och skrattar lite åt frågan.
Anders Lillienau är rättens ordförande. Antalet sidor beskriver bara ena sidan av målets omfattning, säger han.
– Den andra är omfattningen och komplexiteten av de frågor som kommer upp i målet och som domstolen behöver ta ställning till så småningom.
Om mark- och miljödomstolen haft något större eller mer komplext mål vill Anders Lillienau inte uttala sig om.
– Det blir värderingar av målet som kan uppfattas på ett eller annat sätt.
Rätten består av sex ledamöter – två mer än huvudregeln. Förutom rådmännen Anders Lillienau och Monica Daoson finns två tekniska råd med, liksom två så kallade särskilda ledamöter med kompetens inom miljöfrågor respektive industriell verksamhet. Parallellt med förhandlingen om kärnbränsleförvaret kommer domstolen att hålla ett förberedande sammanträde om artskyddsmålet som ska avgöras senare. Det handlar om att SKB sökt dispens hos länsstyrelsen för att kunna göra ingrepp som skadar skyddade växter och djur i samband med ett slutförvarsbygge i Forsmark. Länsstyrelsen beslutade år 2013 att säga ja, med motiveringen att dispensen krävs ”av tvingande skäl”. Men beslutet har överklagat av miljöorganisationen Milkas.
– Vi kommer att ta med oss frågan om artskyddsdispens vid vår bedömning om slutförvarsanläggningen är tillåtlig enligt miljöbalken, säger Anders Lillienau.
När huvudförhandlingen är klar i höst ska ledamöterna skriva ett yttrande som lämnas till regeringen – vilket är väldigt ovanligt. Regler som togs fram på 1970-talet säger att tillåtlighet för nya kärntekniska anläggningar ska prövas av regeringen.
– Det vanliga är att vi i ett mål om tillstånd meddelar en dom, som kan överklagas till mark- och miljööverdomstolen. Men vårt yttrande till regeringen kan inte överklagas, säger Anders Lillienau.
Domstolens yttrande talar om i fall rätten anser att SKB:s ansökan uppfyller kraven enligt miljöbalken. I nästa steg kan regeringen meddela tillstånd och i så fall hamnar ärendet på nytt hos mark- och miljödomstolen som har att pröva frågor om tillstånd och villkor för verksamheten. En sådan dom kan överklagas.
En fråga som Naturskyddsföreningen och MKG, Miljörörelsens kärnavfallsgranskning, skjutit in sig på rör den juridiska processen. Organisationerna är kritiska till att Strålsäkerhetsmyndigheten (SSM) år 2015 meddelat mark- och miljödomstolen att SKB:s ansökan är komplett nog för att kungöras. När SSM året efter lämnade sitt yttrande på nära tusen sidor till domstolen har man angett att det finns "förutsättningar" för att slutförvaret ska bli långsiktigt säkert och även tagit upp att flera frågor måste utredas ytterligare – bland annat frågan om koppar kan korrodera i syrgasfritt vatten. Om ansökan inte är komplett nog för att prövas är det ett processhinder och domstolen bör i sådant fall säga till regeringen att ansökan inte ska få tillåtlighet, anser miljörörelsen.
Anders Lillienau säger att domstolens kungörelse av ansökan som skedde i januari 2016 innebär att domstolen anser att det finns förutsättningar att göra en prövning enligt miljöbalken.
– Det sker även vid huvudförhandlingen en fortsatt bedömning om ansökningshandlingarna är tillräckliga.