De lokala säkerhetsnämnderna ska garantera allmänhetens insyn i kärnkraftverkens säkerhetsarbete och beredskap. Men systemet fungerar dåligt enligt Anders Hanberger, professor i utvärdering vid Umeå universitet. Han har granskat nämndernas arbete på uppdrag av en statlig utredning och resultatet är nedslående.
– De fungerar inte väl som insynsombud åt allmänheten eftersom informationen i hög grad stannar i nämnderna.
Bland annat menar han att nämndernas arbete påverkas av att kommunerna är beroende av företaget som arbetsgivare. Han hävdar också att det finns tydliga bindningar till de privatägda kärnkraftverken.
– Nämnderna ställer inga kritiska frågor för att upptäcka brister när kärnkraftverken informerar om bolagens säkerhetsarbete. Istället förmedlas företagens beskrivning av säkerhets- och beredskapsarbetet utan kommentar.
Samtidigt påpekar han att just den lokala säkerhetsnämnden i Östhammars kommun varit mer utåtriktad än säkerhetsnämnderna i de andra kärnkraftskommunerna.
– Där skedde det en förbättring efter snabbstoppet i Forsmark 2006. Samtidigt visar det sig att medborgarna inte riktigt kan lita på den information som kommer från nämnden och inte uppfattar den som helt trovärdig.
Men Anna-Lena Söderblom (M) som är ordförande i lokala säkerhetsnämnden i Östhammars kommun håller inte alls med.
– Vi har varit mest utåtriktade ändå är det vi som får kritik och det känns väldigt orättvist, säger hon som tycker att politikerna visst lever upp till sitt uppdrag.
– Vi bjuder in myndigheter för att bemöta informationen och det ställs kritiska frågor hela tiden på sammanträdena. Det är nonsens att säga något annat, säger hon.
Men det är inte alltid lätt att nå ut med informationen till allmänheten. Vid de öppna möten som anordnats är intresset ofta litet, enligt Anna-Lena Söderblom. Att all information om säkerhetsbrister inte framkom direkt efter incidenten vid Forsmarks kärnkraftverk 2006 menar hon berodde på att rapporterna inte fanns tillgängliga förrän i ett senare skede. På en punkt håller hon dock med Anders Hanberger.
– När man började med säkerhetsnämnderna en gång i tiden var det ett tillfälle för allmänheten att få insyn i statlig verksamhet men det har förändrats över tid och det har blivit andra ägarstrukturer i kärnkraftsbolagen. Vi skulle kanske behöva få ett helt nytt uppdrag och bredare representation i nämnden.
Enligt de rekommendationer som Anders Hanberger ger skulle det bland annat kunna handla om att ta in representanter från allmänheten och även från lokala miljöorganisationer. Utredningen i sin helhet, där utvärderingen ingår som en del, blir klar i slutet av året och ska då lämna ett betänkande till regeringen.