Sista dagen på jobbet för mjölkbönderna

- Någonting jag kommer att sakna är att jag alltid dricker nymjölkad mjölk. Att behöva gå till affären för att köpa mjölk... Det kommer att kännas som att jag aldrig har mjölk hemma, säger Gunilla Pettersson.
Den alldeles färska mjölken står i ett rostfritt enlitersmått på bordet bredvid kakfatet. Gunilla är känd i hela Östhammars kommun för sin bak- och kokkonst som hon säljer på olika marknader. Hon gör bröd, sylt, saft och kalvdans av råmjölk enligt gamla, nedärvda recept. Den verksamheten tänker hon fortsätta med även efter det att korna har lämnat gården.
- Jag hoppas att jag får köpa råmjölk av grannen som ska arrendera vår ladugård.

Som mest har de haft fyrtio kor på gården, men med den kommande pensioneringen i åtanke har de så sakteliga börjat sälja av djuren. Genom att hyra ut både ladugård och marker kommer det dock att finnas kvar kor på gården, även om de tillhör grannen. För Gunilla känns det som en tröst att fortfarande kunna se dem i hagen.
- Skulle man få abstinensbesvär skulle man kanske kunna gå ner och mjölka lite.
Som bonde arbetar man sju dagar i veckan, alla dagar om året, och det är tidiga morgnar som gäller. När vanliga dödliga äter frukost har Gunilla och Kjell redan varit uppe sedan länge. Klockan kvart över fem ska korna mjölkas och det är inte något man kan försova sig till, inte ens om man har 39 graders feber eller om det varit kalas kvällen innan.
- Herregud, hur många gånger har man inte kommit i säng vid två tre-tiden och ändå gått upp vid fem och mjölkat?

Efter kaffet byter Gunilla om till sina arbetskläder. Hon går ut till korna och tittar ut över hagen. Framför henne står en grupp med trogna arbetskamrater, alla med olika utseende och egenheter. Att saknaden blir stor är tydligt.
- När jag går med korna till vall - man går i skogen, korna går bakom, man lockar på dem och de kommer - det är en härlig känsla som inte alla får känna. Det är frihet för både mig och korna. Och när vi kommer fram brukar jag sätta mig på en sten och titta. Det är en så vacker utsikt med kor som betar. Och lätet, det låter så gott när de betar!
- Vi kan sluta i år eller om två år eller fem, det är precis lika svårt, säger Gunilla och det kan man förstå. Livet på bondgården har bjudit på många roliga minnen. Alla utländska utbytesstudenter som fått en inblick i det svenska lantbruket, blivande brudar som fått mjölka för hand på sina möhippor, och så medaljen som Gunilla och Kjell fick av självaste kungen för att ha levererat prickfri mjölk i 23 år.
- Det var ju helt fantastiskt. Då fick vi tre dagar i Stockholm.
Som mest har de haft nio dagars ledigt på rad. Det var när Gunilla fyllde sextio och hela familjen åkte till Egypten. Att spendera den kommande tiden med att sitta och rulla tummarna ligger varken för Gunilla eller Kjell. Kjell hoppas på att få komma ut mer på motorcykeln och Gunilla har redan en massa idéer som ligger lager, bland annat ytterligare en resa.
- Jag ska i alla fall börja med att åka till England. Vi har en dotter där som har fått en liten dotter.