Sista borrhålet för SKB
Planerna på ett slutförvar av kärnavfall i Forsmark börjar ta form. I sommar avslutas kärnborrningarna ned till tusenmetersnivån, och SKB har redan börjat skissa på en tänkt plats för slutförvaret.
— Det är mycket arbete som pågår här, men de flesta utomstående är av någon anledning mest intresserade av de djupa kärnborrhålen, säger Kaj Ahlbom när vi åker bil på skogsvägarna i området.
Ett femtiotal personer jobbar dagligen för SKB och totalt kostar undersökningarna i Forsmark ungefär 600 miljoner kronor. Den stora kostnaden är kopplad till alla mätningar som behöver göras för att ta reda på om berggrunden i Forsmark är lämplig för att hysa ett slutförvar av det kärnbränsle som använts i de svenska kärnkraftverken. Uppskattningsvis handlar det om 9 300 ton radioaktivt bränsle som måste tas om hand.
Förhållandena i berggrunden i Forsmark har visat sig vara betydligt bättre än vad SKB vågat hoppas på. Under 200-metersnivån finns mycket få sprickzoner och nästan inget strömmande vatten alls, säger Kaj Ahlbom.
— Berget är väldigt torrt över stora volymer på djupet. Egentligen är det den största överraskningen.
Utifrån de resultat som uppnåtts har SKB börjat titta närmare på vilken del av kandidatområdet i Forsmark som skulle kunna hysa slutförvaret (se grafik).
— Vi vill lägga förvaret nära Forsmarks kärnkraftverk, i den nordvästra delen av kandidatområdet. Där finns det bästa berget, säger Kaj Ahlbom.
Om planerna blir verklighet måste Forsmarks kraftgrupp flytta barackbyn där en del personal bor, men det är en senare fråga. Det är inte säkert att det blir ett slutförvar i Forsmark. En av de stötestenar som återstår gäller bergsspänningarna. Det har visat sig att trycket från det omgivande berget, framför allt från nordväst, är större än normalt. Förmodligen är det en konsekvens av att berget är sprickfattigt och omges av två stora och svaga deformationszoner.
— Paketet i mitten får alltså ta det mesta av trycket. Frågan är hur tunnelöppningar i berget skulle uppföra sig i en miljö med hög bergsspänning, säger Kaj Ahlbom.
För att få svar har SKB bland annat besökt ett underjordiskt laboratorium i Kanada. I det kanadensiska området finns samma stabila granitberg som i Forsmark och ännu högre bergsspänning. En lärdom som SKB dragit i Kanada är att det spelar stor roll i vilken riktning man placerar tunnlarna. De tunnlar som har samma riktning som trycket påverkas knappast alls. Däremot kan tunnlar som går tvärs emot tryckets riktning deformeras, och stora flak lossna.
— Men om man i förväg vet riktningen och storleken på bergsspänningen kan man göra specialdesignade tunnlar, säger Kaj Ahlbom.
SKB undersöker just nu en av borrplatserna med hjälp av känslig mätutrustning som registrerar minsta lilla förändring där berget borrats upp.
— Det ska bli spännande att se om de bergsspänningar som vi sett tidigare kommer att bekräftas. Är det så har vi inga bekymmer.
Nästa sommar ska SKB vara helt färdiga med alla undersökningar, och i slutet av år 2008 kommer företaget att lämna en ansökan till myndigheterna och regeringen om att få placera slutförvaret antingen i Forsmark eller i Oskarshamn.
— Resultaten i Forsmark är mycket lovande hittills, säger Kaj Ahlbom.
Helst vill han inte jämföra med SKB:s parallella arbete i Oskarshamn.
— Jag ser det inte som att vi tävlar med varandra. Vi arbetar med att samla in unika data och alla är väldigt engagerande.
Kaj Ahlbom betonar att det är säkerhetsanalysen och miljökonsekvensbeskrivningen som avgör vilken plats som SKB anser vara mest lämplig.
— Men skulle det visa sig att den mest lämpliga platsen finns i Forsmark så skulle jag inte direkt bli ledsen för det.
Så jobbar vi med nyheter