Siktar högt med limousin

Rickard och Marie Garbell, om några, borde veta vad det innebär att sätta upp mål och jobba hårt. Båda är före detta elitidrottare. Marie har varit friidrottare och Rickard skridskoåkare, eller hastighetsåkare, som det heter.
Just nu har paret fullt upp, eftersom de utöver jobbet med djuren och gården båda jobbar heltid. Han som idrottslärare på Bruksgymnasiet i Gimo och hon som sjukgymnast på vårdcentralen i Östhammar. Dessutom har de tre barn och ytterligare ett på gång.
- Målet är att kunna vara hemma på gården på halvtid båda två om ett par tre år, säger de.

Som det är nu blir det tidiga morgnar och en del sena kvällar. Rickard berättar att han stiger upp halv sex för att ta hand om djuren innan han åker till jobbet, och på kvällen krävs det ett par timmar till.
- Men vi kan faktiskt ha vanliga familjekvällar då alla är med också, lägger Marie till med ett leende.
Rickard och Marie köpte gården från en av hennes släktingar för tio år sedan. Först hade de den som sommarbostad men 2002 flyttade de dit permanent. Det var också då paret införskaffade sina första nötkreatur som var korsningar av olika slag.

Till en början var målsättningen att återskapa gamla betesmarker och hålla landskapet öppet. Det gäller fortfarande, men sommaren 2004 när de planerade för en ny tjur till påföljande års betäckningar fastnade de för rasen limousin. De gamla djuren såldes och paret köpte in fem kor och en tjur med tanken att sälja avelsdjur till köttbönder. Besättningen har i dag vuxit till totalt 60 djur.
2007 började de med seminering, och i februari i år köpte de en ny semintjur, Tellus, för att han skulle börja betäcka korna i mars.
- Tellus hann inte betäcka mer än ett par kor, innan han lite oturligt halkade och gjorde illa vänster bakben. Därför står han just nu inte bland korna, utan håller till med några kvigor i en ladugård för att han skall få vila upp sig någon vecka, berättar Rickard.

Han går och hämtar gårdens för tillfället lite stukade stolthet. Efter att ha lockats med lite foder och motats lite grann kommer ett lätt haltande kraftpaket ut ur ladugården. Den enorma tjuren, komplett med nosring och allt, ser ut att bestå av bara muskler. Och när man tittar på Tellus förstår man varför begreppet tjurnacke finns. Med en vikt på drygt 1 300 kilo, ungefär som en Volvo V40, är det ingen man skulle vilja bli trampad på tårna av.
- Han är väldigt muskulös för att vara pollad, född utan hornanlag. Så det är inte utan orsak Tellus får exportera semin, sperma, till Frankrike, säger Rickard.

Den stora tjuren visar sig vara lugn som en filbunke. Det har med rasen att göra.
- Limousin är lugna av sig. Det är bara om han skulle bli störd när han betäcker han kan bli sur. Och korna kan vara stingsliga när de har kalvar, men annars är de snälla. Det finns några av korna som vill vara med och bli klappade nästan hela tiden, säger Rickard som verkar känna varenda en av sina kor till lynnet.
Ett annat drag som är typiskt för rasen är att de är fodereffektiva, de behöver inte äta så mycket för att lägga på sig muskler. Trots detta blir det mycket kött på djuren, 60 procent av den levande vikten blir kött. Och så är de lättkalvade. De har högst antal levande kalvar efter födseln i landet.

Rickard och Marie Garbell strävar efter att ha många kolinjer, och använda både pollade och franska djur, för att få fram så bra djur som möjligt.
- Vi skall hålla på länge med det här. Vi kanske är nöjda med besättningen när vi är i pensionsåldern, säger Rickard med ett skratt.

Siktar högt med limousin

Rickard och Marie Garbell föder upp avelsboskap på sin gård i Duderö mellan Östhammar och Forsmark. De har i dag ett sextiotal djur av rasen limousin. Paret siktar högt, de skall bli topp fem i Sverige inom några år.