Schrams gamla tygaffär töms

Skjortkragar och strumpeband, sidentyger och färdigsydda underkläder för barn. I Schrams gamla tygaffär på Drottninggatan i Östhammar har ­tiden stått stilla. Länge.

Rullar. I den gamla tygaffären på Drottninggatan i Östhammar finns det mängder av tyger kvar.

Rullar. I den gamla tygaffären på Drottninggatan i Östhammar finns det mängder av tyger kvar.

Foto: Ingela Söderman

Östhammar2015-11-04 07:03

Att kliva in genom dörrarna till den gamla tygaffären är som att kliva rätt in i historien.

Här kantas väggarna av platsbyggda hyllor. Hyllor som dignar av tyger i olika färger och material, av lådor med fint sorterade strumpeband och knappar, av skjortbröst och mönsterböcker.

– Jag har alltid varit intresserad av tyger och sömnad, så den här butiken är som ett paradis för mig, säger Anna Anckarman.

Tillsammans med sin man Magnus köpte hon nyligen fastigheten där tyg­affären är inrymd och hon säger att det helt enkelt inte gick att stå emot.

– Vi hade egentligen inte tänkt köpa någon fastighet alls, men av någon anledning åkte vi hit och tittade i alla fall och då föll vi pladask.

Textilaffärens historia är lång och för första gången är det nu någon utom släkten Schram som äger fastigheten.

Det var Tor Schram som byggde huset i början av 1900-talet. 1905 ­öppnade han textilaffär i butiks­lokalerna, och när han dog 1944 tog hustrun Elsa och dottern Ingrid Schram över verksamheten.

I mer än 60 år drev Ingrid­ ­sedan butiken vidare och även sedan hon offi­ciellt slutat kunde hon hålla den sporadiskt öppen. Det gjorde hon fram till sin död 2009.

När den forna butiksägaren dog ärvdes fastigheten av hennes systerson Lennart Holmberg och hans hustru Inger Holmberg. De höll affären öppen periodvis, men då de bor i Stockholm och redan har ett sommarhus på Söderön hade de inte möjlighet att behålla den.

– Det är klart att det är känslosamt att sälja fastig­heten, men samtidigt är det bättre att göra det än att den förfaller ännu mer, säger han.

För Anna och Magnus­ Anckarman väntar nu mycket­ arbete. Fastigheten måste totalrenoveras och det första de har gjort är att ta kontakt med Upplandsmuseet.

– De har gjort en färgtrappa för att vi ska veta vilken färg husets fasad hade i original. Det blir en mörkare nyans av bränd umbra på foder och dörrar, en färg som mest kan liknas vid pepparkaka. På panelen blir det gul järnoxid, ungefär som den färg huset har i dag, säger Anna ­Anckarman.

Huset kommer på sikt att användas som privatbostad och i den nuvarande butiks­lokalen ser Anna Anckarman ett kök framför sig, med alla de ­platsbyggda hyllorna och den långa kunddisken bevarade.

– Vi känner att vi inte behöver ha en så genomtänkt plan. Vi vet att vi värnar om huset och vill att det ska fortsätta finnas, det får räcka just nu.

Anna Anckarman visar runt i butiken. Öppnar kartonger och berättar om innehållet, så långt hon nu har kunskap om det. Mycket är gammalt, annat har färre år på nacken. Allt är välbevarat och omhändertaget, inte minst skyltarna som har använts i alla de stora skyltfönstren.

– Vi känner Ingrids kunskap och kraft i varje detalj och spår här. Inte var hon knusslig heller utan räknade ut vad hon skulle ta betalt direkt på tapeten. Jag gillar henne helskarpt fast jag aldrig träffade henne. Hon står för girlpower från ­svunna ­tider!

Kunder kommer och går, trots att butiken ­egentligen inte är öppen när UNT besöker den, och Anna Anckar­man intygar att intresset bland Östhammarsborna är mycket stort. Både över att återigen kunna handla här och över att än en gång få insupa butiks­känslan.

– Det är så många som har en relation till huset och vi får mängder av uppmuntrande kommentarer från folk som är glada att vi vill ta oss an det, säger hon.

Målet är inledningsvis att sälja ut det som finns kvar i butiken. Under oktober månad har makarna Anckarman hållit öppet varje helg. Så kommer det att vara under november och december också, men då är det ­Monica ­Wänéus som står bakom disken.

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!