Ideella krafter verkar runt om i landet, oftast utan att få någon större uppmärksamhet, med att underhålla och ta hand om gamla byggnader som säger mycket om vår kulturhistoria. Valö-Forsmarks hembygdsförening är en sådan kraft. Under årens lopp har föreningen fått eller införskaffat ett stort antal föremål och byggnader från socknarna i Valö och Forsmark. 13 hus står i dag på hembygdsgården i Vigelsboäng. Det berättar föreningens ordförande Stig Hedlund över en kopp kaffe i köket på Lundgården, ett knuttimrat hus från 1800-talet i två och ett halvt plan med stenfot.
– Vår ambition är att det här ska vara ett levande ställe för traktens befolkning, säger Stig Hedlund medan det knäpper från elden i den öppna spisen.
Lundgården, som flyttades hit 1995 och snart är helt iordningställd, är tänkt att fungera som hembygdsföreningens aktivitetshus. Här finns fungerande kakelugn och nya radiatorer, och i huset ryms allt från arkivskåp med bygdeberättelser till samlingssal, bibliotek och ett rum med en omfattande textilsamling. Föredrag och festligheter ordnas då och då och i biblioteket kan man sitta och exempelvis granska gamla kartor och almanackor från förra sekelskiftet där det står noterat när korna på gården blivit dräktiga. I textilrummet finns bland annat en gammal kjolvärmare, som påminner något om en lykta, som kvinnor kunde använda i kyrkan för att hålla värmen.
Värmen utomhus den här tisdagen i oktober består av ett fåtal plusgrader som tillsammans med duggregnet inte skapar något idealiskt väder för renoveringen av ryttartorpet, som har inletts nyligen. Lars Brandt är projektansvarig och visar UNT runt efter kaffet. Ryttartorpet byggdes för cirka 200 år sedan som arbetarbostad vid Berkinge bruk, men har en historia som går ända tillbaka till 1600-talet, då det gamla torpet på platsen användes som bostad åt en ryttare vid Adelsfanans regemente. Med viss hjälp av 13 000 kronor från Riksantikvarieämbetet håller Lars Brandt, Karl-Rune Lind och andra ideella krafter på att lägga om tak, reparera skorsten och sätta in fönster. Till sommaren ska allt vara klart, och då kan besökare i ryttartorpet se häckla, skäktfot och annat som använts för framställning av lin- och yllevävnader.
– Femhundra arbetstimmar har vi nog lagt ner innan allt är klart, säger Lars Brandt som gärna skulle se att det fanns fler som hade möjlighet att ge ett handtag.
Stig Hedlund är inne på samma resonemang. De som är engagerade börjar bli till åren och återväxten är inte den bästa, än så länge. Samtidigt har Valö-Forsmarks hembygdsförening bättre förutsättningar än många andra ideella föreningar.
– Vi har 225 medlemmar i en socken med 600 invånare. Jag tycker att det är ganska bra, säger Stig Hedlund.
018-478 13 49
Renovering. På hembygdsgården i Vigelsboäng finns i dag 13 byggnader. Ryttartorpet byggdes i början av 1800-talet som arbetarbostad i Berkinge bruk, och i huset ryms i dag redskap som användes vid framställning av lin- och yllevävnader. Lars Brandt och Karl-Rune Lind (närmast) jobbar på taket med renoveringen, som fått 13 000 kronor i stöd av Riksantikvarieämbetet.
Ryttartorp i Vigelsbo rustas
I Vigelsboäng drar Valö-Forsmarks hembygdsförening ett stort lass för att bevara gamla kulturbyggnader för eftervärlden. Just nu rustas ryttertorpet, som tidigare stått vid Berkinge bruk och på 1600-talet varit bostad åt en soldat vid Adelsfanan.
Karl-Rune Lind, Lars Brandt och Stig Hedlund har jobbat med ryttartorpet.
Foto: Sven-Olof Ahlgren
Så jobbar vi med nyheter Läs mer här!