Ryskt utbyte om kärnkraftsfrågor
Ingela och Dick Ahlström i Johannisfors fick ovanligt besök i onsdags. Ut ur en minibuss steg Sergey Subbotin, chef för den myndighet i Murmanskregionen som arbetar med information och kommunikation om kärnavfallet på Kolahalvön.
- Efter konferensen passade det bra med ett studiebesök i Forsmark för att titta på arbetet med platsundersökningen inför slutförvaret och träffa lokalbefolkningen här, sade Magnus Westerlind från SKI.
Hemlighetsmakeriets tid är kanske förbi i Ryssland, men fortfarande saknas vanan att ha en öppen dialog med allmänheten.
— Vi har kommit för att lära oss hur man ska göra, sade Sergey Subbotin.
Gammal kvarn
De bor mycket naturskönt i Johannisfors, Ingela och Dick Ahlström, i Gamla Kvarnen alldeles intill den porlande Forsmarksån som bjuder på goda fiskemöjligheter. Bara ett par kilometer härifrån pågår SKB:s undersökningar av berggrunden inför ett eventuellt slutförvar av högaktivt kärnbränsle. Tonvis med kärnavfall kan inom ett antal år placeras 500 meter ned i berget på gångavstånd från Ahlströms idylliska gård. Men det oroar inte paret Ahlström, som inför ryssarna öste lovord över SKB, Svensk Kärnbränslehantering AB, för företagets informationsarbete.
- Vi kan ringa och fråga SKB vad vi vill och vi har fått lära oss mycket som gör att vi inte känner rädsla eller osäkerhet, sade Dick Ahlström.
— Vi litar på SKB genom att vi alltid får information med bakgrund och noggranna redogörelser, sade Ingela Ahlström.
Organiserat
Sergey Subbotin uttryckte sin förundran över hur väl organiserat allt kring slutförvarsarbete och kärnsäkerhet tycks vara i Sverige.
— Det är en väldigt viktig del av en riktig demokrati att det finns en direktdialog med folket.
Det är först nu som man i Ryssland har börjat föra en dialog mellan regering och myndigheter å ena sidan och befolkningen å den andra sidan om kärnkraftssäkerhet och avfallsfrågor.
— Det finns en aspekt i sammanhanget att det man inte förstår och känner till blir man lätt skrämd av, sade Sergey Subbotin.
Han menade också att den svenska befolkningen har mycket tur, eftersom myndigheter och organisationer efterfrågar synpunkter.
— De frågar: får vi lov att göra det och det? I Ryssland fungerar det inte så.
Men trots att Sergey Subbotin sade sig ha den svenska öppenheten som föredöme ansåg han att det finns vissa gränser.
— Vi har ett ordspråk i Ryssland som heter att det är inte bra att göra en elefant av en fluga. Om man ger information till befolkningen kan de bli misstänksamma och tro att det ligger något annat bakom.
Han blev förvånad när han fick höra att en majoritet av invånarna i Östhammars kommun är positivt inställda till ett slutförvar i Forsmark.
— Invånarna kommer ju inte att vinna något på det, sade Sergey Subbotin och fick mothugg av Dick Ahlström:
— Lite att vinna finns det. Somliga som bor nära kanske kan känna oro för hur ett slutförvar skulle påverka fastighetspriset och att det skulle skapa mycket trafik. Men på den kommunala nivån kan ett slutförvar ge arbetstillfällen och ett litet uppsving. Det gör att vi är positiva.
Mycket att lära
Sergey Subbotin konstaterade än en gång att Ryssland har mycket att lära av det svenska sättet att arbeta med allmänhetens deltagande i kärnavfallsfrågor. Han ansåg att utvecklingen går åt rätt håll i Ryssland även om det finns stora problem med kärnavfallet på Kolahalvön, från ryska kärnkraftverk och den skrotade sovjetiska ubåtsflottan.
— Vi glädjer oss över att det blir allt mer öppet, men allt kan inte hända över en natt. Någon är först i rymden och någon annan är först med att tänka på kärnsäkerheten.
Antagligen syftade han på att Sovjetunionen som världens första land skickade en människa upp i rymden 1961. Vid den tiden hade Sverige knappt fått iväg en väderballong.
— Vi måste lära oss av varandra, konstaterade Sergey Subbotin innan besöket hos Ingela och Dick Ahlström i Johannisfors var till ända.
Så jobbar vi med nyheter