Deltagarna var: Mimmi Mikic, Patrik Voltri, Per Åkerman, Tony Karlsson och Marie Åkerman.
Efter en hel veckas planering, väderkoll och hopp om att det var möjligt kunde Mimmi Mikic och fyra vänner äntligen ta sig ut och åka.
– Dagen innan var jag ute på isen och undersökte om det var genomförbart, vilket det var, säger Gräsöbon Mimmi Mikic.
Färden startade i Gräsös södra ände, tidigt på morgonen vid 07-tiden.
– När pikarna slog i isen och de första skären från skridskorna togs uppstod det ett lyckorus för oss alla. Solen var på väg upp, fyren på Understen blinkade och allt kändes suveränt.
Resan norrut längs östra sidan av Gräsö fortsatte att vara suverän, medan stora delar av isen längs insidan av Gräsö var knepig. Isen gick från att vara magisk till att inte vara bra alls.
– Isen och mörkret gjorde att vi behövde ta beslut. Skulle vi avsluta och åka hem? Min vän Patrik sa dock att om vi avbryter här så kommer hela skridskosverige att skratta åt oss! Marie och Tony klev av på grund av tidsbrist men resten kämpade på.
Det är inte ofta det finns is runt hela Gräsö och om det gör det måste den vara tillräckligt bra för att åka långfärdsskridskor på. Mimmi Mikic tror att det är cirka 11 år sen någon åkt runt ön senast.
Gängets resa fortsatte hela dagen och efter 13 timmar och 112 kilometer nådde turen sitt slut.
Vyerna var magiska när gänget skrinnade runt Gräsö. Just då var isen hållbar runt hela ön, vilket inte inträffar så ofta.
– När vi hade kommit i mål efter denna dag sa Patrik: "Tack, det var kul, men dumt!" Varpå vi skrattade tillsammans och insåg att detta är något vi aldrig kommer att glömma, säger Mimmi Mikic.
Mimmi Mikic, Gräsö