Rostiga plåtfat orsakade läckage

I somras upptäckte Svensk kärnbränslehantering (SKB) förhöjd aktivitet i dränagevattnet från ett fack i slutförvaret. Nu är en redovisning klar som visar hur man ska göra för att undvika att vatten i framtiden ska komma i kontakt med det radioaktiva avfallet.

Östhammar2007-05-30 16:53
Det var i maj i år som SKB upptäckte förhöjda halter av cesium 137 från ett av facken för radioaktivt avfall i SFR, slutförvaret för radioaktivt driftavfall.
50 meter ner i berget ligger SFR-anläggningen. Här nere finns fyra 160 meter långa bergssalar. I en av dessa finns lågaktivt avfall, i de tre övriga medelaktivt.

Det var från fack nummer sex i en bergssal med medelaktivt avfall som man upptäckte att dränagevattnet innehöll något förhöjda värden av cesium 137.
- Man ska ha klart för sig att det aldrig har varit fråga om ett utläckage. Snarare att vattnet har kommit in. Inget kan okontrollerat läcka ut härifrån. Vad vi har lärt oss av det här är att systemet har fungerat bra, berättar Marie Skogsberg, som är ansvarig för SFR.

Dränagevattnet samlas upp i en tank där man mäter halten av radioaktivitet innan det släpps ut. När man upptäckte att vattnet innehöll förhöjda värden började man undersöka varför det hade hänt.
I korta drag kan man säga att dränagevattnet kom i kontakt med det radioaktiva avfallet på grund av sönderrostade plåtfat.

UNT: Är det inte märkligt att man placerade avfall i icke rostfria plåtfat om miljön här nere är så fuktig?
- Jag tycker inte det. Det är inte plåten som är barriären mot det radioaktiva ämnet utan det är det som finns där i, nämligen själva avfallsmatrisen, alltså blandningen mellan bitumen och avfall.
Även om det handlar om förhöjda värden är det fortfarande långt under gränsvärdet.
- Det rör sig om ungefär en miljontedel av gränsvärdet för vad vi får släppa ut, säger Marie Skogsberg.

Där vi står nere i den innersta bergssalen droppar det hela tiden vatten från väggarna. Det är ett salt grundvatten som letar sig ner i bergrummet. På ena sidan, med den betongingjutna bergväggen på höger sida och den åtta meter höga fackväggen till vänster, står två vita 25-liters vattendunkar.
- Sedan 30 juni har det samlats upp ungefär 50 liter vatten från fack sex, berättar driftoperatören Roger Ingvarsson.
Sedan det upptäcktes att vattnet innehöll förhöjda värden har ett plåttak satts upp över fack sex, och i stället för att ungefär två liter dränagevatten rinner genom facket dagligen kommer i dag cirka två deciliter.
Vattnet från fack sex körs till Forsmarks kärnkraftverk där det återigen analyseras innan det släpps ut.

Flera åtgärder planeras för att undvika att vattnet kommer i kontakt med avfallet.
- Vi kommer nu att utreda om vi ska försluta facket enligt normal rutin och lägga betonglock ovanpå facket trots att det finns kvar 200 kubikmeter tomt utrymme eller om vi ska gjuta nere vid faten. Men vi måste titta noggrant på alternativen.
En genomgång av hela SFR kommer nu att genomföras eftersom anläggningen kommer att vara i drift längre än vad man trodde från starten.
En redovisning för vad som gjorts har nu lämnats in till Statens strålskyddsinstitut och Statens kärnkraftinspektion.
(UNT Fredag 051014)
FAKTA
Slutförvaret för radioaktivt driftavfall (SFR) i Forsmark
Startade: 1988.
Förvaringskapacitet: 63 000 kubikmeter.
Mottagning: 1 000-2 000 kubikmeter per år.
Innehåller: Slutförvar av låg- och medelaktivt avfall med ursprung i Sverige, bland annat från kärnkraftverken och sjukvården.
Ägare: Svensk Kärnbränslehantering AB (SKB).
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om