Resa i tiden med kolarkojan

"Min lyktas ljus går flämtande, för min tunga, klumpiga fot - jag är en förlupen människa, som lever bland jord och sot."
Så börjar Dan Anderssons dikt En gammal kolare. Även om det kanske inte alltid var så eländigt och ensamt som Dan Andersson beskrev tillvaron, var det knappast ett drömjobb för någon att vara kolare på 1600-talet. Kolmilan fick aldrig börja brinna, det skulle bara pyra, och det var kolarens uppgift att vaka över detta. För att inte frysa ihjäl hade han en koja att söka skydd i, och sådana kojor har det funnits gott om vid de uppländska järnbruken. Enligt vad som sägs brändes en hel del kolarkojor upp efter järnbrukens storhetstid, för att hindra att tjuvjägare skulle ha någonstans att övernatta i skogen.
Men nu finns åtminstone en kolarkoja att söka skydd i på Fagerön.

Östhammarsbon Karl-Artur Sjöblom fick idén att återskapa en kolarkoja när han var ute på svampjakt i skogen och stötte på kolbotten efter kolbotten.
- Jag tänkte att det skulle vara kul om folk kunde få se en kolarkoja som funnits på Hargs bruks mark.
Han kontaktade Hargs bruks vd Ulf Dietrichson, som nappade direkt och lät Karl-Artur Sjöblom och hans medhjälpare skrida till verket. Under ett antal arbetspass i skogen har granar fällts, stubbar röjts och spikar slagits i. Och nu står den där, kolarkojan. Komplett med eldstad, stockar till väggar och ett grönskimrande, vått torvtak.
- Jag var sugen att göra det här av nostalgiska skäl, säger Karl-Artur Sjöblom.
I ungdomen på 1950-talet brukade scouterna Karl-Artur Sjöblom och Staffan Strand vistas mycket ute i skogarna på Fagerön, på spaning efter ugglor och andra fåglar. Det hände mer än en gång att de eldade och övernattade i den gamla kolarkojan som fanns på platsen.
- Vi har byggt från minnet och utifrån gamla bilder, säger Staffan Strand och smakar på de nygräddade kolbullarna som Karl-Artur Sjöblom sörjt för, dagen till ära.
Kolbullarna, gjorda av pannkakssmet och sidfläsk, gräddas över öppen eld och sägs ha gett en bra mättnad för kolarna. Efter att ha ätit en enda kolbulle, med hemgjord lingonsylt, är det lätt att tro.

För den som vill prova på det sotdoftande livet vid kolarkojan är det bara att bege sig ut till Fagerön. Rolf Sturegård vid länsstyrelsen kommer i höst att ta fram nytt material om Fageröns naturreservat och man ska dessutom sätta upp skyltar som visar vägen till kolarkojan som ligger i närheten. Men besökare vid kojan får nog knacka först. Annars kanske man skämmer upp några sovande, svartsotiga kolare som ligger och värmer sig nära eldstaden. Karl-Artur Sjöblom och Staffan Strand funderar faktiskt på att göra om ungdomens utflykter och övernatta i kolarkojan framåt hösten.
- Men vi tar nog sovsäckar i stället för fårskinnsfällar och granris, säger Karl-Artur Sjöblom.

Resa i tiden med kolarkojan

På onsdagen invigdes den, kolarkojan som på Karl-Artur Sjöbloms initiativ återskapats i skogarna på Fagerön, söder om Östhammar. Nu finns chans för den historieintresserade att nästan göra en faktisk resa i tiden.