Regn inget hinder för pilgrimsvandrare

Det är inne med pilgrimsvandringar. Pilgrimsvandringar och pilgrimsliv lockar alltfler. I dag talas det vitt och brett om just pilgrimsvandringar, inte minst på den kända pilgrimsleden mot Santiago de Compostela. Den spanska pilgrimssträckan är nästa 80 mil, men Ulf Åström, diakon i Alunda kyrka, tycker varken längden eller platsen för en pilgrimsvandring spelar så stor roll.
– Man kan pilgrimsvandra var som helst, det är inställningen till den som är viktig, inte var man går. Det finns leksaker som används som prydnader vid jul med en tomte. När man ruskar och snurrar på föremålet yr det upp snöflingor så det stormar. En pilgrimsvandring är att komma ner i varv så att flingorna lägger sig på marken, att man stillar och samlar sig inför frågor som var man är i livet, vem jag är och vart jag är på väg. Pilgrimsvandringen är pedagogisk; vi promenerar mot ett mål och då är det naturligt att fråga sig själv vart jag är på väg i mitt liv? säger Ulf Åström.

Pilgrimssträckan mellan Alunda och Tuna kyrkor som den församlade skaran snart ska ge sig ut på i sitt sökande efter livets djup går längs den gamla banvallen genom öppet och ett gammal kulturlandskap. Färdvägen är urgammal och trampas nu upp på nytt.
  – Nu går vi ut och möter Guds natur, möter Gud som är skapelsen, vi kan gå tysta för oss själva eller samtala med någon, förklarar kyrkoherde Lorentz Ståhlberg i Tuna församling sedan sällskapet samlat sig med att sjunga psalmen Här en källa rinner.

Vandringen börjar vid Alunda kyrka genom en lång grönskande björkallé. Starten kan inte börja bättre, tycker de tiotalet personer som finns med på vandringen, ett par av dessa är 16-åringarna Karolina Lidén och Sara Holm. Karolina och Sara förklarar att pilgrimsvandringen är ett bra sätt att slappna av och komma in i en speciell atmosfär.
Det är några år sedan församlingarna i Alunda och Tuna genomförde pilgrimsvandringar, sista lördagen i augusti sker sommarens andra och avslutande pilgrimsvandring.