Men även sådana år är det oftast inte farligt att äta vare sig viltkött, svamp eller bär från de områden som drabbades värst av radioaktivt nedfall.
Den totala medeldosen som vi i Sverige utsätts för ligger på drygt fyra millisievert (mSV) per år. Det inkluderar radon, medicinsk användning, naturlig markstrålning, strålning från världsrymden, kärnvapen, kärnkraft och Tjernobyl. För att komma upp i en millisievert krävs att man utsatts för 75 000 becquerel (bq).
– Man måste äta många svampar för att komma upp i sådana summor, säger Klas Rosén, docent på radioekologiska enheten vid institutionen för Mark och miljö SLU och ansvarig för de mätningar av cesiumhalter i skog, mark och vilt som regelbundet gjorts alltsedan 1986.
Livsmedelsverkets gränsvärden för vad som får saluföras är satt till 1 500 bq per kilo viltkött och 300 bq per kilo eller liter bär. Gränsvärdena överskrids bara i enskilda fall i de prover som nu tas i Norduppland. Trots det säger Klas Rosén prompt, som svar på direkt fråga:
– Jag plockar mina blåbär söder om Uppsala.
Men Klas Rosén arbetar i Ultuna och bor i Sunnersta. Att skogarna söder om staden ligger bäst till för hans friluftsliv kan därför vara förståeligt, även om kunskaper om cesiumhalter i naturen också spelar in.
Redan efter katastrofen i Tjernobyl i april 1986 inleddes mätningar av jord, mark, bär, svamp och viltkött i de områden som drabbades hårdast av nedfallen som kom med vindar och regn från Ukraina.
– De första tre åren efter olyckan låg cesiumvärdena högt i grödorna där vi tog prover, därefter har de sjunkit och planat ut. Efter tio år slutade vi göra årliga kontroller på mätplatserna i skog och på åkermark, nu kontrollerar vi dem vart fjärde år. Prover från viltkött har vi fått in varje år i samband med jakten, säger Klas Rosén.
Han tog över ansvaret för mätningar och rapportering av cesiumhalterna efter Carl-Johan Johansson, professor i radioekologi och den som byggde upp kontrollfunktionerna efter Tjernobylolyckan.
Det är på viltköttsproverna man sett att cesiumvärdena varierat mellan olika år, med markanta toppar svamprika säsonger. Men även då kan variationerna mellan olika djur vara stora.
Kjell Lindblom från Harbo är jägare och har skjutit älg i Harbotrakten under många år, både före och efter Tjernobyl.
– Det första året grävde vi ned sju älgar som visade sig ha alldeles för höga bq-värden. Men det var älgrika år så vi kunde ta reda på köttet från ett tiotal älgar också. Vi skickar alltid in prover på våra älgar, både för forskarnas på SLU skull och för vår egen. Nu är det länge sedan vi tvingades kassera kött, men det är bra att få det kontrollerat.
För Klas Rosén som forskare är det inte bara mätresultaten satt i förhållande till tjänlighet som människoföda som är intressant. Han och andra forskare ser också hur olika markförhållanden påverkar cesiumhalter. Lerjordar binder cesium medan mulljordar lättare släpper ifrån sig cesium till växter. Växter har svårt att skilja på cesium och kalium. I näringsfattiga jordar med brist på kalium tar växten upp cesium i stället.
– Vi har nyss publicerat en forskningsrapport baserad på ett försök med kaliumgödsling av en bit skogsmark. Resultaten visade att den mark som gödslats marken fick markant mindre cesiumhalter i växtligheten redan andra året jämfört med en ogödslad kontrollmark. Efter tio år hade cesiumhalterna i växterna nått ungefär samma nivåer på båda markområdena. Cesiumupptaget går alltså att påverka, säger Klas Rosén.