Celine Rosqvist 20 föddes med en cp-skada och har fått utstå operationer, sjukdomar och mobbing. Men bland sina Pokémonfigurer mår hon alltid bra.
När Celine Rosqvist var fyra år fick hon en Pikachu av sin mamma. Där och då startade en livslång kärlek till de små mysiga figurerna i Pokémonvärlden.
– När jag var liten kunde man se dem på tv varje lördag så det gjorde jag förstås, säger Celine och rullar in mot mitten av det rum som familjen byggt i anslutning till ladan hemma på gården Joneberg utanför Alunda. Här är hennes samling inrymd. Nu är hon 20 år och det har kommit till en hel del saker och samlarkort sedan hon satt framför TV4:s barnprogram.
Här finns 2 100 olika föremål och 12 500 kort uppställda efter tidsålder längs hyllorna. Utställningen är precis klar och har öppnat för allmänheten. Här finns allt mellan himmel och jord: mjukisdjur, plastfigurer, bollar, kulor, kort, tröjor och en hel del odefinierbart för en oinvigd som undertecknad. Än så länge enbart på söndagar och gärna med förhandsanmälan för att inte trängseln ska bli för stor.
– Vi har inte gjort reklam för det så mycket än, just för att det är som det är just nu, säger Jenny Rosqvist, mamma till Celine.
Men varför just Pokémon?
– Det är för att de är så snälla, alla får vara sig själva och ingen är dum mot andra, säger Celine bestämt.
Hon har bitvis haft det tufft i livet, med flertalet operationer, cancerdiagnos och mobbing i skolan. Nu sitter hon i rullstol men har kommit ut på andra sidan. Cancerbehandlingen är över. Celine Rosqvist har en cp-skada i botten, som hon fick när hon föddes tre månader för tidigt.
– Man kan säga att Pokémonsamlandet räddat livet på oss allihop. Hon fick ett fokus och en trygghet i och med samlandet. Pokémon står för snällhet och godhet. Budskapet är att det är okej att vara annorlunda.
– Pokémon slåss ibland, men det är mest i tävlingssyfte. Inget blodvite och när någon besegrats tar kompisarna hand om den, stöttar och pysslar om, säger Jenny Rosqvist.
När Celine låg på sjukhus - och det har hon gjort ofta - höll hennes föräldrar modet uppe genom att ge henne det hon gillade mest av allt.
– Vi gav henne en figur varje dag, för att hon skulle ha något att se fram emot nästa.
Familjen har räknat ut att Celine tillbringat 300 dagar sammanlagt på sjukhus. Det blir ju en hel del Pokémonsaker.
Celine har fått höra att hennes samlande är barnsligt. Men sånt lyssnar hon inte på längre. Det finns en hel del andra samlare av Pokémonprylar och forum som man kan gå med i och där man kan byta erfarenheter och tips med varandra.
Pikachun längst till höger har chokladfläckar och har kramats ofta. Det är Celines allra första Pokémongrej.
– Folk tror att jag leker med figurerna. Men så är det inte. Många av mina föremål är fortfarande kvar i sina förpackningar. För mig är det jakten på nya som är det roliga. Jag vill ha alla! Fast det går kanske inte, säger hon och skrattar till.
Jenny Rosqvist tycker att det blivit bättre med åren. Nu fattar folk vad det handlar om.
– Det kom till och med två från Celines skolklass hit och kollade och det visade sig att de också samlade, men inte vågat berätta om det.
– Att samla på saker är ju utbrett i samhället. Man kan samla på allt möjligt. Vi håller på med det här.
Nu hoppas Jenny och Celine att deras lilla museum ska bli etablerat och skänka glädje åt både barn och vuxna. När UNT är på besök kommer Ebbe Jansson 5 och hans pappa Andreas Karlsson från Gimo. Ebbe har koll på sina favorit Mewtwo medan pappa minns hur han spelade Pokémon på sitt Game Boy.
– Det här är en del av ens uppväxt.