Pepparkaksfabrik sakletarnas paradis
Varje loppis har sin egen historia. I det lilla uppländska samhället Norrskedika har Pepparkaksfabriken Möbler och Prylar något alldeles speciellt att berätta.
Foto: Christer Bergström
Norrskedika är sakletarnas paradis. En metropol för alla dem som gillar gamla prylar. Samhället är litet, men här finns tre loppisar, bakluckeloppis varje lördag och auktioner varje söndag, så här stannar tiotusentals personer till varje sommar i jakten på det stora Fyndet.
Pepparkaksfabriken Möbler och Prylar drivs av Staffan Eriksson, söderkisen från Stockholm som flyttade till Uppsala och sedan kom till Norrskedika för sex år sedan.
Han har "fuskat" i loppisbranschen i femton år, för att använda hans egna ord.
- När jag var liten grabb på 1960-talet rådde rena rama rivningshysterin på söder i Stockholm. Jag har alltid gillat gamla prylar och i rivningskåkarna gick jag och letade och släpade hem en massa grejer. Jag var enda barnet, hade eget rum, det fylldes snart till bristningsgränsen av prylar, prylar och ännu mera prylar. Min mamma blev inte förtjust...
Han började med garageloppis för femton år sedan. Då bodde han i Uppsala. Sedan rullade allt på.
Ute lyser solen och en efter en kommer in i den gamla pepparkaksfabriken och frågar vad kostar den där soffan, det där bordet och har du femtiotalsporslin? Att komma in i en loppis kan vara som att komma in i oorganiserat kaos, men så är det inte här. Prylarna exponeras på ett strukturerat och medvetet sätt: 1950-talsporslin, koppar, plåtburkar, keramik, färgat glas, designad plast, finsk design... Allt inom samma genre har fått ett bord var.
Det är inte mycket som minner om att här var pepparkaksfabrik. Jo, Staffan Eriksson har hittat några spår efter produktionen av pepparkakor. Det är mest burkar i papper och plåt, fotografier och olika förpackningar.
- När jag köpte fastigheten för tre år sedan var den helt nedgången. Det var helt nödvändigt att göra en helrenovering.
Ost- och smörrummet finns kvar och det finns spår av mejeriet som fanns här tiden innan pepparkaksfabriken. Jag har planer på att tillverka pepparkakor i liten skala tills nästa sommar, det vore ett skoj inslag, säger han och fortsätter:
- Många kommer in och berättar att de köpte ett kilo pepparkakskross som de använde i filmjölken i stället för flingor. Det kanske skulle vara något att ta upp?
Inne i den väldiga loppislokalen med rymd, där den egentliga tillverkningen av pepparkakor var, strömmar ljuset in genom de flera meter höga fönstren. Staffan Eriksson har utsmyckat lokalen med föremål som är bevarat från pepparkakstillverkningen.
Staffan Erikssons nisch har blivit allmogemöbler, begagnade enklare möbler och 1950- och 60-talsprylar. Något folk frågar mycket efter i dag är just 1950- och 60-talssaker, samt föremål som har form, färg och design. Ett nytt inslag är konsten. På den gamla lastkajen driver hans sambo Camilla Holewa galleri. Först ut att visa sin konst i år är Öregrundskonstnären Leif Petrus. Fem konstnärer presenterar separatutställningar hela sommaren.
För många är det ett efterlängtat nöje att leta prylar i antikbodar och loppmarknader på sommaren. Jakten på Fyndet är ett sant folknöje. Hit till Pepparkaksfabriken Möbler och Prylar kom omkring 15 000 besökare förra sommaren.
FAKTA 1
Ordet loppmarknad är en översättning från franskans marché aux puces (lopptorg, loppmarknad).
Ursprungligen var det en bestämd marknad i Paris, i närheten av Porte de Clignancourt.
FAKTA 2
Pepparkaksfabriken i Norrskedika var från början ett mejeri och togs i bruk 1936.
Efter 26 år, 1962, lades mejeriet ner och året därpå köpte familjen Änggård fastigheten och startade tillverkning av pepparkakor.
Som mest fanns sju, åtta anställda. Många av bygdens ungdomar extraknäckte med att packa pepparkakor. Per Änggård som hade tagit över efter sin far sålde verksamheten 1989. Då lades tillverkningen ner.
Mellan 1990 och 2005 böt Pepparkaksfabriken ägare flera gånger och var bland annat lackeringsverkstad. När Staffan Eriksson tog över var här skrotupplag.
Ordet loppmarknad är en översättning från franskans marché aux puces (lopptorg, loppmarknad).
Ursprungligen var det en bestämd marknad i Paris, i närheten av Porte de Clignancourt.
FAKTA 2
Pepparkaksfabriken i Norrskedika var från början ett mejeri och togs i bruk 1936.
Efter 26 år, 1962, lades mejeriet ner och året därpå köpte familjen Änggård fastigheten och startade tillverkning av pepparkakor.
Som mest fanns sju, åtta anställda. Många av bygdens ungdomar extraknäckte med att packa pepparkakor. Per Änggård som hade tagit över efter sin far sålde verksamheten 1989. Då lades tillverkningen ner.
Mellan 1990 och 2005 böt Pepparkaksfabriken ägare flera gånger och var bland annat lackeringsverkstad. När Staffan Eriksson tog över var här skrotupplag.
Så jobbar vi med nyheter