På jakt efter bästa granen

Just nu pågår årets granjakt. Ett årligen återkommande evenemang, lite här och var i de uppländska skogarna. Kommande helg är det advent och efter det ökar efterfrågan på täta, vackra granar markant.

Ove Bromark (tv) och Bernt Östlund släpar och kånkar på granarna som ska säljas på torget i Österbybruk och på hembygdsgården.

Ove Bromark (tv) och Bernt Östlund släpar och kånkar på granarna som ska säljas på torget i Österbybruk och på hembygdsgården.

Foto: Christer Bergström

Östhammar2015-11-24 12:00

Bernt Östlund och Ove Bromark kliver i stövlarna och greppar sågen och ger sig ut i barrskogen en halv mil utanför Österbybruks samhälle. De är ute på spaning efter den vackraste granen.

Det gäller att vara ute i god tid inför julgransförsäljningen som snart ska dra igång. Just de här granarna ska säljas av Österby-Dannemora Lions Club på hembygdsgården och på torget i Österbybruk, 6 respektive 12 december.

De vandrar omkring i en stor barrskog . I Lions lokalt har detta säkert varit tradition i minst 40 år.

– All behållning från försäljningen går till cancerforskningen på Akademiska sjukhuset i Uppsala. Ett behjärtansvärt arbete. Och vi kan verkligen garantera att varje krona kommer fram, säger Bernt Östlund.

Han ser sig omkring där i skogen, på jakt efter några riktigt fina praktexemplar som uppfyller hans krav; en sån där Jenny Nyström-gran.

Granarna väcker minnen från barndomen.

– När barnen var små, ja ända fram till de flyttade hemifrån, då var det självklart att ha julgran. En bra julgran ska vara lagom yvig, inte för yvig, då tar den för stor plats. Den ska vara tät, lurvig, rund och fin och ha kraftiga grenar som står uppåt så att de orkar bära ljusen och så att man kan hänga kulor och annat pynt utan att något riskerar att falla av. Ett år när barnen var små blev katten galen i kulorna och plockade av varenda en. Fjorton stycken. Katten samlade ihop alla kulorna och låg med dem på trappen.

Ove Bromark ler vid minnet.

Lions i Österby-Dannemora har en överenskommelse med markägaren Korsnäs om att hugga granar till julförsäljningen.

Ove Bromark och Bernt Östlund går försiktigt fram i granbeståndet och tar stor hänsyn.

– Vi gallrar och tar granar som hamnat utanför själva beståndet. Vi hugger inte i nya planteringar, berättar Bernt Östlund.

Den här eftermiddagen ska de hugga ett tiotal granar till butiker. De är högre än de som säljs till privatpersoner, cirka 3,5 meter höga. Hemmagranarna är cirka två meter höga.

Granarna väljs ut med högsta omsorg. Filosofin är klar: Granarna måste vara fina och lätta att sälja.

– Det är verkligen huggsexa om de vackraste granarna. Vi börjar sälja på torget i Österbybruk klockan åtta morgonen. Då är det kö. Kommer vi några minuter för sent är känslorna upprörda och förklarar att de minsann stått där och väntat före klockan åtta. Många har med sig tumstock och mäter så att den passar som handen i handsken hemma i vardagsrummet. De finaste granarna går först, säger Bernt Östlund.

Ett hundratal julgranar säljs. Det har hänt att de tagit slut fort, då har Lionsbröder gett sig iväg akut och huggit mer på begäran.

Vintervädret har varierat då medlemmarna gett sig ut i skogen för att ordna granar till julmarknaden.

Den här dagen är förhållandena i det närmaste perfekta. Varken regn eller snö och granarna är inte heller frusna, det brukar annars ställa till problem när de läggs i släpkärrorna, grenarna går av.

Sedan granarna huggits bärs de ner till vägkanten för att senare hämtas upp och transporteras till en uppsamlingsplats.

Hur man får julgranen att hålla sig grön och ”levande” så länge som möjligt?

– Nja, gamla beprövade sätt som att låta den stå ute i något dygn innan man tar in den, att den står svalt och vattnar den räcker säkert långt, tror Bernt Östlund.

Julgranen

Först stod den bara utomhus. Att ha utomhusgran är en gammal sed och granen, som mest bestod av en kvistad stam med topp, hade troligen någon typ av magisk betydelse, som skydd mot onda makter i samband med mörkret.

Första berättelsen om en gran prydd med ljus är från tyska Pfalz cirka 1660.

I Sverige sägs den första inomhusgranen vara daterad 1741 och i början fanns den mest på gods och herrgårdar. Först kring 1900 hade den trängt bort de äldre mer bondska trädprydnaderna och utomhusgranarna även ute i stugorna.

Källa: Wikipedia, Nationalencyklopedin

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!