Karel Eriksson från Östhammar kommer tillbaka till hemorten för att ge en konsert med sitt band.
I augusti beger sig Karel Eriksson ut på en Sverigeturné med det egna bandet Sound Pollution Eclectic. En av spelningarna sker i Östhammar. Ett självklart stopp för honom.
– Absolut! Det var där det började. Vi ska spela i parken bredvid Storbrunn. Det är säkert nio år sedan jag spelade i Östhammar och jag hoppas det blir oftare. Det är målet.
Karel Erikssons första år i livet tillbringades på ett barnhem i den estländska staden Hapsala. Som sjuåring adopterades han och hans fyraåriga syster varpå de kom till Östhammar. Det var där han lärde sig spela men fröet till musikintresset såddes redan i Estland.
– På barnhemmet hade de mycket musik och föreställningar. Det var väl där det introducerades.
I Östhammar kom han tidigt in i musiklivet. Karel Eriksson säger att det hände mycket i kommunen med musikskola och orkestrar, något som gjorde att det fanns en motivation att hela tiden utvecklas. För honom var det i trombonen som framtiden fanns.
– Första gången jag såg någon spela trombon blev jag intresserad. Jag tror att det var det där med draget. Att det rör sig som det gör. Att tonerna låter lite svängiga.
Från Östhammar rullade det på med musikstudier i Stockholm på Södra Latins gymnasium. Där träffade han en tjeckisk musiker som hade kontakter med en skola i Prag.
– Jag tänkte att det vore kul att prova på Europa. Det häftiga med Prag är att det är en riktig kulturstad. Det var väldigt bra för utvecklingen att känna på det.
Efter två års studier i Tjeckien funderade Karel Eriksson om han skulle tillbaka till Sverige eller fortsätta studierna i Tyskland. Då upptäckte han trombonläraren Ed Neumeister i den österrikiska staden Graz.
– Han har i princip varit med överallt. Jag ville ta chansen att få plugga med någon som levt musiklivet på det sättet. Jag åkte ned och provspelade och kom in. Sedan dess har jag varit i Graz.
Sound Pollution Eclectic är Karel Erikssons band. I bandet även Emiliano Sampaio, Gerhard Ornig, Thilo Seevers och Luis Oliveira.
Som för många andra musiker påverkades Karel Eriksson och hans musikerkollegor av pandemins restriktioner.
– Det var tufft. Vi hade väldigt tur i Österrike för de stöttade verkligen oss kulturarbetare med konstnärslöner. Det hjälpte väldigt mycket.
Han säger att han numer uppskattar musiken på ett annat sätt.
– Jag är tacksam för att få göra det jag gör. På det sättet har det blivit väldigt mycket roligare att göra musik. Det var lite av en nystart.