Björn Lundmark, populationsbiolog och författare till rapporten, har gått igenom ett stort historiskt material från de senaste 200 åren.
– Vi har letat en hel del i gamla arkiv. Dessutom har Hushållningssällskapet redovisningar av strömmingsfångsterna från slutet av 1800-talet till i dag. I första hand berättar man hur många kilo som fångades men det finns också kommentarer om fisken var stor eller liten. Det här är ett tidigare helt oanvänt material.
Och den historiska tillbakablicken gav flera nya insikter. Bland annat kan man se att det inte är något onormalt att storleken på strömmingen varierar kraftigt. Så har det sett ut under hela 1900-talet.
Många känner till att strömmingen leker på våren. Men yrkesfiskaren Lars Berglund som också deltagit i projektet kunde berätta att det tidigare funnits både vår- och höstlekande strömming. I rapporten talar man nu om två bestånd med olika lektid som existerar parallellt. Ibland är det fler vårlekande strömmingar, ibland fler höstlekande. Skiftet sker med ungefär 50-100 års mellanrum.
”Strömmingsstorleken och lektidstypen varierar över tiden och vi tror att förändringarna främst beror på vattenmiljön och i synnerhet salthalten. ... den höstlekande strömmingen gynnas av något lägre salthalter medan den vårlekande gynnas av högre salthalter”, skriver Björn Lundmark i rapporten.
De senaste 70 åren har Östersjön haft en ”onormalt” hög salthalt - och därmed fler vårlekande strömming.
– Det är mycket troligt att Östersjöns bräckliga ekosystem är känsligt för förändringar av till exempel salthalten och dessa variationer återspeglas även hos strömmingen, säger Björn Lundmark och förklarar att halten varierar med nederbörden och hur mycket saltvatten som kommer in från Nordsjön.
Vad spelar då övergödning och andra miljörelaterade faktorer för roll i sammanhanget?
– Just nu är Östersjön så förändrad att det är svårt att säga. Men det har funnits stora förändringar i strömmingsbeståndet genom åren trots att det inte varit någon övergödning. Och på 40-talet och framåt hade vi också en period med onormalt hög salthalt, berättar Björn Lundmark.
Forskarnas teori är att skiftet mellan vår- och höstlekande strömming också ligger bakom förändringarna i storleken som noterats på senare år. Salthalten påverkar nämligen hela livsmiljön och tillgången till föda. Björn Lundmark hoppas att de nya upptäckterna ska innebära en bättre fiskeförvaltning, något som också var målsättningen med projektet.
– Det här ökar kunskapen om strömmingen och hur man ska förvalta beståndet.