Författare som Agnes Hellström, Maja Lundgren och Mustafa Can blandade och gav av sina berättelser omgivna av ståuppkomikern Hans Carstensen och trubaduren Leif Bergman. Årets Ordpris, som alltid delas ut på festivalen, gick till Gimo hembygdsförening och Knutmassoföreningen i Gimo.
Östhammars ordfestival hålls alltid i stadens missionskyrka - och när det är festival i ord blir kyrkan välfylld. Så också vid årets upplaga på lördagen.
När mångsysslaren Hans Carstensen i mitten av programmet äntrade scenen i lokalen där normalt pastorer och frikyrkofolk hör hemma och drog sina sofistikerade skämt med svordomar och runda ord höll säkert en och annan i publiken först andan.
– Haha, före framträdandet funderade jag faktiskt hur jag skulle göra, om jag skulle censurera en del av innehållet eller inte. Jag bestämde mig för att köra på och nu så här efteråt känns det bara bra, säger Hans Carstensen som hade en bra dag i missionskyrkan, hans skämt gick hem, publiken skrattade.
Hans Carstensen jobbar både som ståuppkomiker, spokenwordartist, krönikör, författare, textcoach och är lärare i dramaturgi.
Ordfestivalen öppnade på förmiddagen med bokbord. Travar med böcker fanns till försäljning för tio kronor styck. Författaren Katarina Kieri invigde och direkt efter att hon förklarat festivalen för öppnad presenterades vinnarna av Östhammars Litteraturförenings Ordpris. Den här gången går priset till Gimo hembygdsförening och Knutmassoföreningen i Gimo för deras berättarkvällar.
Berättarkvällarna har blivit en succé. Fyra gånger under vinterhalvåret kommer folk från bygden för att prata minnen och detta har bland annat resulterat i att de båda föreningarna gett ut en bok om berättarkvällarna.
– Kvällarna är så välbesökta att vi har fått stänga entrén en halvtimme innan vi öppnar. Vi kan bara ta in 125 personer i lokalen, säger Kenneth Olofsson, ordförande i Gimo hembygdsförening.
Samtalsämnen som ofta kommer på tal är de klassiska Gimospelen i friidrott som hölls under åren 1914-1976 och så Knutmassofirandet som fortfarande lever.
Ordfestivalens tema var Rötter och i flera programpunkter fanns en anknytning till rötter. Katarina Kieri knöt an ordet rötter i sitt invigningstal och menade att rötter, eller om också så vill minnet, är författarens bästa tillgång. Den författare som kanske mest påtagligt knöt an till temat Rötter var Agnes Hellström som berättade om sin bok Ränderna går aldrig ur. Ränderna går aldrig ur handlar om internatskoleliv, rasism och klasskillnader i 90-talets Sverige:
Elin växer upp i det lilla samhället Gimo, med en mor som har tagit avstånd från sin överklassbakgrund. Under besöken hos mormodern i Stockholm får Elin inblick i det liv hennes mamma valt bort, ett annorlunda, mer glamouröst sådant. Sedan faderns död och vännen Behnams flytt känner Elin sig ensam och hon börjar längta bort från tristessen i Gimo. Hon hittar en glansig broschyr om Sigtunaskolan Humanistiska Läroverket och lockas av löftet om gemenskap, vänner och lycka - allt det hon själv saknar. Berättelsen är delvis självupplevd. Agnes Hellström flyttade med sin familj till Gimo då hon var fem år gammal och stannade där i elva år. Hon gick senare på internatskola i Sigtuna.
– Jag upplevde rasismen och främlingsfientligheten i Gimo och klassföraktet i Sigtuna. Min mor kommer från överklassen men distansera sig från den. Boken handlar bland annat om gemenskap, vi och dom, säger Agnes Hellström som skriver på en ny bok som är färdig till en tredjedel. Så här långt har hon skrivit ett hundra sidor.
Än så länge är det hemligt om vad boken handlar om.
Östhammars Litteraturförening arrangerar Ordfestivalen.