Gårdsfrun Eva Johansson håller på att visa ett gäng tappra barn hur man ryktar en häst. Familjen Karsberg från Stockholm har lantställe utanför Öregrund och var först in på gården när den öppnade för dagen. Yngsta sonen Julius, 4 år, borstar försiktigt över shetlandsponnyn Mysan när det blir hans tur. Trots att han är liten ser han över Mysans rygg. Han håller sig på en armlängds avstånd. Men han är inte rädd:
– Jag skulle vilja han en i femårspresent, säger han blygsamt.
Storasyster Sonja, fem och ett halvt år är mer pratglad:
– Jag älskar hästar! Jag vet inte hur det började, men de är bara så gulliga. Vi åkte precis häst och vagn med en häst som vägde 900 kilo och det var inte alls läskigt, säger hon.
När det sedan är dags för de andra barnen i ledet att få borsta går familjen mot grisarna.
– Vet du att grisarna är världens renaste djur, säger Sonja på vägen dit.
Väl framme vid hagen tittar hon länge på dem innan hon säger:
– De är inte alls så jätterena.
– Varför är det så mycket insekter? Frågar Julius och hänger över staketet och stirrar på de två grisarna.
– Det kan var bajset, förklarar pappa John.
– Det luktar ladugård, tillägger storebror Ruben.
Därefter vill familjen möta kossorna. Men för att komma till kohagen måste man passera fårhagen, någonting som Sonja och Julius Karsberg helst vill undvika. Fåren strömmar nämligen rakt emot den som kliver in i hagen.
Eva Johansson berättar att de gjort fåren tama. Och att det antagligen bara är ute efter lite sällskap eller ett knäckebröd när de dyker på oss. Pappa John bär Sonja och Julius genom hagen. Ruben går:
– Se, de är inte så farligt, säger han.
Väl framme i kohagen möts vi av Anders Johansson som driver gården tillsammans med Eva. En av korna bär en koskälla runt halsen.
Ellika Edlund, 8 år från Falun undrar om den inte tycker att ljudet är jobbigt.
– Du får väl fråga, säger mamma Tinna Edlund.
– Jag kan väl inte fråga kon! Säger hon och stampar i gräset.
Anders Johansson berättar att kon inte störs det minsta av koskällan, och att den fungerar som ett lockbete till de andra korna när det ska gå in, eftersom den sitter på ledarkon.
Men korna vill inte vara i rampljuset särskilt länge och flyr sedan upp mot berget och barnen får kasta gräsbuketterna och gå tillbaka till ladugårdsplanen. Familjen Karsberg laddar upp för fika intill hönsburen och samlar dagens intryck:
– Hästen och hunden var bäst, säger Sonja Karsberg.