Precis hemkommen från en semesterresa på Teneriffa tillsammans med hustrun Agnetha, tar kommunpolis Olle Rehn emot för en intervju på polisstationen i Östhammar.
Resan blev en föraning om vad som komma skall. Till helgen loggar kommunpolisen nämligen ut från jobbet för sista gången, efter att ha arbetat som polis i 44 år.
– Jag har nog inte riktigt fattat vad jag har framför mig än och jag kommer säkert att sakna såväl gemenskapen med kollegerna som spänningen i jobbet.
Men han ser fram emot lugnare dagar med hus- och trädgårdsarbete, ett fortsatt engagemang i Norrskedika IF och så det nyfunna politiska intresset; där han för Centerpartiet numera sitter som ledamot i socialnämnden.
– Jag är också både morfar och farfar och vill naturligtvis få chansen att träffa barn och barnbarn mer.
Olle Rehn växte upp i Stockholm, men vistades även mycket i trakterna kring Vendel.
Där hade familjen sommarhus och där hjälpte han både ofta och gärna till på en närliggande gård.
Yrkesvalet stod mellan att bli polis och bonde, men utan en egen gård var det sistnämnda svårare att förverkliga och därför började han på polishögskolan 1975.
– Jag har aldrig ångrat att jag blev polis. Jag har tyckt om yrket och känt mig stolt över att ingå i kåren.
– Att få hjälpa människor känns stort och dessutom har det hela tiden varit lockande att inte veta vad som ska hända under en arbetsdag, säger han.
De första femton åren arbetade Olle Rehn för Stockholmspolisen.
Han trivdes bra, men när familjen utökats med två barn blev radhuset trångt och sökandet efter en större bostad inleddes.
– Till en början letade vi i utkanterna av Stockholm, men så tipsade en kollega om ett hus i Snesslinge och när vi kom dit föll hela familjen pladask. 1989 gick flyttlasset och då väntade vi också vårt tredje barn.
Första året som invånare i Östhammars kommun pendlade Olle Rehn till arbetet i Stockholm.
– Det var förstås inte hållbart i längden och 1990 fick jag en tjänst i Tierp i stället. Där jobbade jag på span och som utredare och efter ett år fick jag ta med min utredartjänst till Östhammar.
1997 utsågs han till närpolischef i Östhammar och som sådan arbetade han fram till polismyndighetens omtalade omorganisation för några år sedan.
– Jag trodde inte riktigt på den och kände därför inte att jag kunde försvara den genom att fortsätta som chef. Dessutom ville jag börja trappa ner lite och fick uppdraget att bli kommunpolis i Östhammar och Heby.
Många minnen passerar revy när Olle Rehn tänker tillbaka på sina år som polis.
Glada och tillfredsställande, som när han bidragit till att brottslingar kunnat gripas samt när stöldgods kunnat lämnas tillbaka till sina rättmätiga ägare.
Men också känslomässigt jobbiga, som exempelvis när barn farit illa och kanske till och med dött.
– De känslorna blev svårare att tackla när jag själv fick barn, för då kunde jag sätta mig in i de situationerna på ett annat sätt.
Han minns också en händelse i Gimo, då uppdraget var att hämta en efterlyst man i en lägenhet.
– Vi kom dit och en kvinna öppnade dörren. Hon sa att mannen inte fanns där, men vi såg ett par fyrtiofemmor i hallen och plötsligt stod han där med ett skarpladdat vapen i handen. Han gjorde en mantelrörelse och riktade vapnet mot mig.
Rafflande och mindre rafflande arbetspass. Oavsett vilket lägger Olle Rehn dem snart bakom sig; för en pensionärstillvaro i betydligt lugnare tempo.