Regndropparna hängde tunga över Österbybruk när andra dagen av nyckelharpstämman inleddes. Kanske bidrog det till den mysfaktor som rådde inne på nyckelharpsutställningen i Kyrkans Hus på söndagen. Trettiofyra nyckelharpor låg uppradade inför åskådarna som fick trängas mellan raderna. I mitten låg tre av de allra grannaste, i alla fall enligt juryn. Bertil Hallberg hade stått för bygget och blev förstapristagare för andra året i rad.
– Det här trodde jag inte, jag kände att min tid var över. Men så tog det mig trettio år innan jag lyckades vinna förra året, så det är kanske någon rättvisa i det ändå, sa han.
Nycklar, sadel, skrov och oxögon, allt har sin plats. Men viktigast är kanske spelet, där strängar, nycklar och löv ska fungera tillsammans för att skapa den bästa klangen. För det är ändå ljudet som är viktigast.
– Det som gör nyckelharpan så fantastisk är all den musik som bor inuti den. Den bär ju på flera hundra års musikhistoria, sa Esbjörn Hogmark, anordnare och för dagen iklädd traditionsenlig folkdräkt.
Nere i konsertrummet stämdes nyckelharpor tillsammans med fioler och dragspel inför det årliga allspelet. Femtio spelmän och kvinnor samlades för att spela Tierpspolka, Hillebolaschottis och Vals av Eric Sahlström. Legendaren och grundaren av stämman skulle ha fyllt 100 år i augusti och i år firades han lite extra.
– Jag tror att, om Eric Sahlström hade hört oss spela, hade han sagt som han alltid gjorde: Men hörrni, det där var ju onödigt bra, sa Sture Hogmark, som höll i spelet tillsammans med tvillingbrodern.
Intresset för stämman har dalat. Under åttiotalet kom ett hundratal nyckelharpsbyggare för att visa upp sina verk, i dag är det drygt trettio. Men nytt blod har börjat pumpa för nyckelharpan och sedan instiftandet av Eric Sahlström-institutet i Tobo har man börjat se fler och fler unga fatta tycke för instrumentet.
– Det är ovanligt, jag gillar det. Sedan har det ju en helt eget ton, sa nyckelharpspelaren Albin Karlsson, 13 år, som under söndagen fick ta emot Jernbergsstipendiet.
Han och kompisen Pontus Eriksson hade kommit till stämman för att kolla in gamla instrument och få lite inspiration för sina egna byggen. Båda har redan var sin nyckelharpa klar.
– Jag vet inte varför det är så kul med nyckelharpa, brorsan köpte en moppe och jag byggde en nyckelharpa, sa Pontus Eriksson.