"I Roslagens famn" har arrangörerna döpt Öregrunds nya musikfestival till. Tanken är att börja i liten, närmast ideell, skala för att öka i takt med tiden och intresset. Ambitionen är att festivalen ska bli lika stor som Östhammars musikvecka, som gick i graven 2015.
– Det ska bli spännande att se om publiken kommer och om de gillar vår idé, säger kompositören och trombonisten Christian Lindberg.
Han och dottern Andrea Tarrodi bestämde sig när de lyssnade på saxofonisten Anders Paulsson i Öregrunds kyrka, en konsert som Sharon Jåma varit med och arrangerat. Hon är till vardags samhällsjournalist, men har också titlar som "projektledare" på sitt visitkort. Nu har de tre bildat ett team och knutit flera andra till sig.
– Ända sedan jag slutade som konstnärlig ledare för Musik i glasriket för 30 år sedan har jag fått flera anbud att leda internationella festivaler, men med en full världsomspännande agenda som solist, dirigent och kompositör har jag alltid tackat nej. Det var min dotter som fick mig att till slut satsa på en festival i vår lilla vackra pärla Öregrund, säger Christian Lindberg.
Och han är redan övertygad om att det kommer gå bra.
– Det har visat sig vara ett stort intresse för den här festivalen, både internationellt och lokalt. Maggie Stapleton från New York Public Radio har redan bokat hotell och resa, och trycket från folk som vill köpa biljetter är enormt, säger han.
Familjen Lindberg-Tarrodi har sitt sommarviste på Valudden väster om Öregrund så de har en särskild kärlek till miljön och havet där.
Att de valt att göra festivalen till en Taubehyllning var inte särskilt långsökt.
– Det kändes rätt naturligt, när man nu är i Roslagen och dessutom gick ju Sven-Bertil Taube bort nyligen och då blev det än mer aktuellt, säger Andrea Tarrodi.
Hon är tonsättare med flera priser i bagaget, bland annat en grammis 2018 i kategorin Årets klassiska för sitt album "Tarrodi String Quartets".
Taubeinfluensen kommer att löpa som en röd tråd genom ett ganska varierat musikutbud från olika tidsepoker.
På Valudden finns 12 hus som ska bli logi för de 25 artister som väntas till festivalen. Här finns även en av konsertlokalerna, en inspelningsstudio som rymmer 40 personer.
Utifrån ser det ut som vilken sommarstuga som helst, men innanför väggarna döljer sig en slags musikens kuvös. Rätt akustik, kontrollerad luftfuktighet och ändamålsenlig logistik för människor som vill göra musik.
Just den här dagen blåser det snålt och snön yr utanför fönstren, men alla i inspelningsstudion tänker framåt – mot sommaren.
– Tänk att sitta här när solen går ned i havet, säger Christian Lindberg entusiastiskt och pekar ut över isflaken på fjärden.
Vid Steinway-flygeln sitter pianisten Roland Pöntinen. Han är huvudnumret på festivalen dag två, då blir det exklusiv och intim pianoafton för en liten skara lyssnare i studion ute på udden.
– Jag har valt stycken som ska passa i ett mer intimt sammanhang, lite subtilare saker. Bland annat Taubes Nocturne. Mindre lokaler är bra för den genren. Men det är roligt att spela på stora världsarenor också. Lokalen är inte det viktigaste, när jag ser de 88 tangenterna framför mig så blir det som mitt hem, jag hamnar i min egen lilla värld, säger han.