Sedan ett par månader tillbaka bor Johan Holmlund och hans hustru Madeleine i Dalstorp, inte långt från Valö kyrka. En ren tillfällighet, enligt honom själv, men en mycket lyckad sådan.
– I åtta år bodde vi tillsammans i Umeå, mycket längre norrut än jag någonsin haft en längtan efter. Men vad gör man inte för kärleken, säger han och skrattar.
Johan Holmlund är 63 år och kommer ursprungligen från Hultsfred i Småland.
Smålänning tycker han egentligen räcker som beskrivning, för han flyttade många gånger under sin uppväxt och har så fortsatt även i vuxen ålder.
– Jag är något av en vagabond. Har rest mycket och även bott utomlands i omgångar, i Holland och Danmark, säger han.
I början av 1970-talet bodde han i Uppland och det var också då han började utöva konsten att gjuta i tenn. Mestadels gjorde han smycken och souvenirer och till en början gick det bra, men så började bijouterierna – smycken av oädla och mindre dyrbara material – säljas på bred front och då gled han i stället över till träsidan.
– Det blev mycket pedagogiska leksaker och jag hade under en period flera anställda, säger Johan Holmlund.
Höfterna gjorde sig dock påminda och till slut var det så illa att han inte längre kunde gå. Knappt heller stå. Och därför började han i slutet av 1990-talet att måla, något han kunde göra sittande.
– Det är målandet som hållit mig uppe när det varit som jobbigast och jag har, tvärtemot många andra, valt att inte måla min ångest och förtvivlan. I stället har jag hela tiden målat glada motiv i starka, klara färger. Jag tror att vi behöver det!
I mitten av 2000-talet genomgick han flera höftoperationer och numera kan han både stå och gå igen.
Målandet har han också fortsatt med och flera gånger om året har Johan Holmlund, eller "Johan med skägget" som han kallar sig själv, utställningar där han visar upp sina verk.
Han finns också representerad hos såväl kommuner som företag och till dags dato har han sålt mer än 300 målningar på duk.
Den lilla gården Dalstorp i Valö, utanför Östhammar, beskriver Johan Holmlund som ett paradis. Vid vägs ände ligger den med boningshus och flera uthus. Här finns också 1,3 hektar skogstomt och han drömmer om en konststig i den orörda skogen.
– Det är en femårsplan, men jag har redan bjudit in konstnärsvänner att komma hit och vara med i skapandet. Tänk dig en stig med flera rum, där jag och andra konstnärer får chansen att skapa helt fritt.
Idéer råder det ingen brist på och något Johan Holmlund dragit i gång direkt är målarmöten. En gång i veckan kommer några noviser hem till honom för att tappa respekten för materialet och på sikt kanske lära sig att måla.
– Vi bjöd också in till öppet hus här i ateljén nyligen och Östhammars konstnärsförening tog jag kontakt med så fort vi började titta på hus i kommunen.
Det sistnämnda har resulterat i att Johan Holmlund nu – och fram till den 28 november – ställer ut flera av sina verk i SKB:s utställningslokal på Norra Tullportsgatan i Östhammar.
– Vi hade vernissage förra veckan och det var en fantastisk tillställning. Besökarna kunde förstås titta på tavlorna, men de bjöds också på ett dansuppträdande av min hustru. Hon har dansat orientalisk dans i många år och hon uppträdde med ett nummer i folkloristisk stil med Balkananknytning.
SKB bjöd också på varmkorv och det tyckte Johan Holmlund var roligt, eftersom han på många av sina målningar lägger in just en varmkorv i bröd.
– Det är en av mina specialiteter. En annan är den deprimerande måsen, en tredje är den feta lilla nakna hästen och så har jag den svarta fåordiga hunden.