Det råkar vara en strålande vacker förmiddag som UNT stämt träff med Kurt Eriksson, sekreterare i Harg & Hargshamns fiskevårdsförening, och Peter Rödin, ordförande i Harg & Hargshamns utvecklingsgrupp.
– Det här gjorde vi bra, säger Kurt Eriksson och blickar upp mot den blå himlen.
– Men du ska veta att jag inte la i båten förrän i går, för vädret har verkligen inte lockat till turer på sjön, säger Peter Rödin.
Vi lämnar den lilla småbåtshamnen i Hargshamn och styr kosan mot det närliggande Granösundet. Här brukar strömmingen passera på sin väg till lekplatserna och varje år är sundet ett populärt mål för strömmingsfiskarna.
När är det som bäst att rycka strömming?
– När den har kommit. Det låter som ett skämt men det är faktiskt sant, för man vet aldrig riktigt när det är som bäst. Någon gång mellan Kristi himmelsfärd och midsommar, mer exakt än så kan man inte säga. Det beror på temperaturen i vattnet när strömmingen kommer hit för att leka, säger Kurt Eriksson.
Peter Rödin provfiskade lite dagen innan för att se om det gick att få napp och nog finns det fisk alltid.
– Strömmingen har inte riktigt gått till än, men jag fick i alla fall så många att katten blev nöjd. Det räckte också till en god middag och så kunde jag röka några rackare, säger han.
När stimmen är som störst, då kan de känna hur sänket studsar över fiskryggarna på väg ner mot bottnen. Och när de sedan drar upp häcklorna kan de fastna lite hur som helst på fiskarna.
– Men nu får vi mest upp fiskar som faktiskt huggit på krokarna, säger Kurt Eriksson.
Hargshamn har ett av Sveriges bästa strömmingsvatten. Om det är de båda herrarna i båten överens och det är inget de bara hittar på i stunden. Hargshamn är känt för sitt strömmingsfiske och för att uppmärksamma detta tog Kurt Eriksson initiativ till en strömmingsfestival på orten för några år sedan.
– Både Peter och jag är inflyttade till Hargshamn och kanske är det bara inflyttare som drar igång något så här tokigt, men festivalen har mötts av många hejarop och nu är det tredje året i rad som vi kör.
Festivalen äger i år rum lördagen den 3 juni – det är alltid den första lördagen i juni som gäller – och för första gången koncentreras alla aktiviteter till campingen och båtklubben i Hargshamn.
En av huvudattraktionerna är att besökarna erbjuds att följa med ut och fiska strömming från båt. Det brukar vara mycket uppskattat och om vädret tillåter kommer åtta båtar att gå i skytteltrafik.
– Förra året blåste det så mycket att vi bara kunde köra med de fyra största båtarna, men vi hoppas förstås att alla åtta kan gå i år, säger festivalgeneral Peter Rödin och fortsätter:
– Totalt är ett 40-tal Hargshamnsbor engagerade i festivalen på ett eller annat sätt och det är en mycket bra siffra med tanke på att det bara bor omkring 300 personer här.
Framme i Granösundet kastar han ankar och därefter gör han ett provryck med sin strömmingshäckla. Inget napp och ekolodet visar heller inte på några fiskar.
– Vi kör över till andra sidan, där kanske det nappar bättre, säger Kurt Eriksson.
En huggorm simmar förbi båten och kort därefter tittar en säl upp ovanför vattenytan. Även en havsörn visar sig, men strömmingarna uteblir. Till en början.
Fjärde gången Peter Rödin kastar ankar är de plötsligt där – på nio, tio meters djup. Och det är precis som Kurt Eriksson säger; en speciell känsla att känna rycket i linan.
– Rycket och att få vara ute på vattnet, det är tjusningen. Och så är det spännande att man får leta lite innan man hittar bästa stället för dagen, det är inte bara att åka ut och hämta fisken.
Abborre, gös, gädda och sik är andra fiskarter som också förekommer flitigt i vattnen kring Hargshamn och visst fiskar Peter Rödin och Kurt Eriksson även dessa. Men de tycker att det är något speciellt med strömmingen, inte minst för att den går att tillaga på så många olika sätt.
– Du kan steka den som flundra, lägga in den, grilla den som sotare och röka den till böckling. I sommar ska jag nog prova att göra en inläggning med ädelost, det kan bli riktigt fint, säger Kurt Eriksson.
Riktigt fint smakar också smörgåsarna som Kurt tagit med, Dagobert-smörgåsar som han kallar dem.
Att ha antingen ost eller skinka är nämligen inte nog för honom, både ock ska det vara och gärna något till. Som den här dagen när han hade både köttfärsbiffar och brieost att tillgå, då kastade han på det också.
– Och så en kopp kaffe till det. Då är fisketuren fulländad!