Noruz är årets största högtid för människor från Iran, Afghanistan, Tadzjikistan, Pakistan, Uzbekistan och Azerbajdzjan.
– Vi har många människor som kommer från dessa länder på Bruksgymnasiet och därför ville vi uppmärksamma firandet av denna stora högtid. Vi tror att det kan öka förståelsen, säger Negar Heydari och fortsätter:
– Dessutom tror vi att firandet kan få nyanlända vuxna och ensamkommande flyktingbarn att känna sig mer som en del av vår skola och vårt samhälle.
Negar Heydari är lärare på Bruksgymnasiets SFI-utbildning (Svenska för invandrare) och tillsammans med Sanaz Molanazar, lärare på skolans språkintroduktion för nyanlända ungdomar, kom hon på idén att ordna ett firande av det här slaget.
Noruz firas 20, 21 eller 22 mars, beroende på solens position över horisonten. I år infaller firandet den 20:e, men eftersom det är en söndag bestämdes att firandet skulle genomföras fredagen innan. Alltså den 18 mars.
På förmiddagen samlades någonstans mellan 100 och 200 personer, speciellt inbjudna och elever som passerade till och från sina lektioner, utanför skolans kafeteria.
Där hade en scen riggats med Haft sin, den traditionella nyårsdukningen, och åhörarna fick också berättat för sig om vad som fanns där. Som exempelvis brickan med groddar av vetekorn – som ska ge goda skördar – och de röda äpplen som symboliserar skönhet och hälsa.
Musik spelades också, det bjöds på diktläsning och så fick alla som ville smaka på persiska kakor, nötter och te.
Två av eleverna i publiken var Joline Jansson och Emma Winter-Hall. Båda går de vård- och omsorgsprogrammet och de tyckte att firandet var roligt att följa.
– Vi är en mångkulturell skola och det är kul att få veta mer om andra kulturer, sade Joline Jansson.
Noruz är en flera tusen år gammal högtid och den är nationell högtid i flera länder. Den firas i tretton dagar och firandet inleds med en eldfest. Elden anses vara helig och den hälsar våren och solen välkommen åter.
– Under Noruz är vi ofta lediga och vi besöker nära och kära, vi äter gott och vi dansar, säger Negar Heydari.
Kommer du själv att vara ledig?
– Ja, jag ska träffa mina släktingar. Tyvärr inte i Iran, som jag kommer från, men väl i Turkiet. Och det blir bra, det viktigaste är att vi får ses, säger hon.