Representanter för fiskerinäring, mydigheter och politiken fanns på plats. Moderator var Jacob Spangenberg, för detta kommunstyrelseordförande i Östhammar.
Titeln på onsdagens krismöte lyder "Nödrop från Upplandskustens fiskare" och redan där sätts anslaget. Det utdöende släktet skärgårdsfiskare har ropat på hjälp länge, men fiskepolitik har hittills satt stopp för deras högsta önskan.
– Ni måste jobba hårdare, annars överlever vi inte, ge oss rimliga förutsättningar för att bedriva vår verksamhet, stoppa överfisket, säger fiskaren Tom Sundell från Herräng och riktar sig till de som sitter vid podiet längst fram i Storbrunn i Östhammar.
Här finns representanter för Havs- och vattenmyndigheten, Sveriges Lantbruksuniversitet, riksdagen, men också fiskare och politiker från Åland. De sistnämnda är inbjudna till samverkan. Samsyn mellan Östersjöländerna krävs för att minska kvoterna
Länsfiskekonsulent Henrik C Andersson från länsstyrelsen i Stockholm tecknar en bild mörk som natten. Det ÄR kris.
– Läget är katastrofalt, strömmingen har minskat med 92 procent, säger han och lutar sig mot den senaste rapporten, som bygger på provfiske med nät vid Forsmark.
Boven i dramat är det industriella trålfisket, som tar upp alldeles för mycket fångst, och rubbar ekosystemet. Strömmingen är en nyckelart, av den lever andra fiskar, fåglar och sälar, plus att den håller storspiggen i schack. För mycket spigg ger döda bottnar och utan syre minskar en mängd andra vattenlevande arter. Där är vi nu, enligt forskarna.
Torsken var en gång en bjässe, nu är den mager, och på utdöende, berättar marinekolog Ulf Bergström vid Institutionen för akvatiska resurser, SLU.
Marinekolog Ulf Bergström vid SLU, berättar om torsken, som visserligen lever gott i djuphavsområdena i Ålands hav, men inte kan reproducera sig där eftersom salthalten är får låg.
– Sedan torskboomen 1982 har det bara blivit sämre, fiskarna har stadigt minskat i storlek, säger han.
Det har politiken tagit tag i och för torsken är det redan fiskestopp. Men det finns fler faror än överfiske, som övergödning och parasiter, klimathot och miljögifter.
Flera lyfter vikten av att prioritera fiske som ger mat på tallriken, framför industrifisket där fångsten till 90 procent blir till djurfoder. I dag står, enligt Havs- och vattenmyndigheten (Hav), 20 stora fiskefartyg för 95 procent av fångsten i Östersjön. Övriga fem procent dras upp av drygt 400 småskaliga fiskebåtar.
Riksdagsledamoten Emma Nohrén (MP) är ordförande i miljö- och jordbruksutskottet och marinbiolog. Hon vill gärna värna det småskaliga kustfisket.
Yrkesfiskarna vänder sig hoppfullt till generaldirektören för Havs- och vattenmyndigheten, Jacob Granit. Men han lovar inget mer än att myndigheten ska följa regeringens direktiv.
– Sådana här samtal är ohyggligt viktiga, men för att minska kvoterna måste det till politisk förhandling inom EU, det är snabbaste vägen, säger han.
Den enda svenska politikern som sitter i panelen, Emma Nohrén (MP), ordförande i miljö- och jordbruksutskottet, talar så att en och annan kustfiskare ler nöjt. Får hennes parti bestämma blir det fiskestopp.
– Östersjön är för litet för storskaligt fiske, säger hon.
En delegation fanns med från Åland, både fiskareorganisationer och politiker. "Vi samarbetar gärna", var budskapet.
De inbjudna ålänningarna håller med, men säger att situationen inte är så akut på deras sida pölen, ännu.
– Vi samarbetar gärna, även om vi inte vet riktigt hur, säger Johan Mörn, ordförande i Ålands fiskare.
Flera åhörare är nöjda med att, åtminstone tillfälligt, ha fått ett eget forum där man kan prata av sig.
Slutklämmen får mångårige fiskaren Per-Gunnar Persson från Gudinge stå för.
– Ett bra initiativ! Det här var det bästa som jag upplevt på länge, säger han.
Initiativet togs av Östhammars kommun, Gräsö Skärgårdsråd och Gräsö-Öregrunds Yrkesfiskareförening.