Nathalie Larsson hemma igen
På söndagskvällen kom skeetskytten Nathalie Larsson hem från Peking-OS. Resten av tävlingarna kommer hon att följa från tv-soffan hemma i Österbybruk. Men den som tror att hon tjurar över den missade medaljen tror fel. Hon är nöjd med sin insats.
Hunden Zacko har säkerligen längtat efter matte som precis kommit hem igen efter äventyret i Peking-OS.
Foto: Pelle Johansson
- Det känns skönt att vara hemma igen. Det är klart att det blev lite tomt när tävlingarna var över men framför allt är det skönt att jag inte har något inplanerat och bara kan ta det lugnt den närmaste tiden, säger hon.
I tv-rutan ter sig OS mest som ett ofantligt stort, väloljat maskineri. Lätt att känna sig vilsen kan tyckas, men miljön blev aldrig något problem för Nathalie Larsson.
- När man sitter hemma framför tv:n upplever man det nog som större än när man väl är där. Visst OS-byn är jättestor och matsalen gigantisk med sina 5 000 platser men tempot var ganska lugnt och behagligt. Det blev mindre upphaussat än jag trodde.
Något festande såg Nathalie Larsson inte röken av i OS-byn. Däremot fanns det spelhallar och samlingsrum där atleterna kunde träffas. Själv umgicks hon mest med simhopperskan Anna Lindberg. Fast mellan träningspass och tävlingar blev det inte så mycket tid över till annat.
- Men jag hann iallafall se två matcher med handbollstjejerna, simning en förmiddag och så när min norska tränare sköt sig till en andraplats. Dessutom såg vi tre set av finalen i dubbel i tennis innan vi var tvungna att ge oss av.
Första september börjar hon på sista året vid utbildningen till gymnasielärare. Tills dess finns det gott om tid att smälta det som varit. Nathalie Larsson var snubblande nära en OS-medalj. Känns det inte retligt?
- Visst hade det varit jättekul att få med sig en medalj men jag gräver inte ner mig för det här. Jag är jättenöjd med min insats och det var kul att få skjuta finalen. Det var en stor svensk hejarklack på plats och det är man inte van vid precis, säger Nathalie Larsson som har många roliga minnen från OS.
- Invigningen, när vi kom in på arenan, folket och jublet, bara att se allting, det var häftigt - och sedan finalen förstås. Men jag kommer att komma ihåg den otroliga blandningen av människor i matsalen också, de pyttesmå kinesiska gymnasterna tillsammans med jättebrottarna och tyngdlyftarna.
Från omgivningen har hon bara fått positiva reaktioner så här i efterhand. Många har sagt att det var spännande och kul att följa tävlingarna på tv. Och när mobiltelefonen började fungera igen vid ankomsten till Arlanda var den full med grattis-sms.
- Den pep konstant när jag slog på den. Det var säkert 30 stycken som hört av sig.
Dessutom är hon så pass ung i skyttesammanhang, 24 år, att hon rimligen har fler OS att se fram emot.
- Det hoppas jag. Jag hade tänkt få vara med i London också iallafall. Men sedan finns det ju en massa andra tävlingar att sikta på längs med vägen också.
Så jobbar vi med nyheter