– Det är ett under att inte fler olyckor har skett här, säger Henrik Karjalainen.
Tågtutan och de gnisslande bromsarna ekar fortfarande i huvudet på Nina Olsson och Henrik Karjalainen så fort de ska passera en järnvägskorsning. Det var i slutet av maj 2009 som paret skulle ge sig ut och fiska med båten i Hargshamn som olyckan inträffade.
– Jag hade tjatat hela dagen om att få åka ut och kasta och till slut gick Henrik med på det. Men vi hann aldrig så långt, säger Nina Olsson.
När hon och Henrik Karjalainen kom till järnvägskorsningen som ligger på väg ner mot hamnen i Hargshamn blinkade signalerna vitt. Men på grund av träd och buskage fanns inte sikt åt bägge håll så för säkerhetens skull körde Henrik Karjalainen fram halvvägs över spåret för att kunna se sig om. När båda tittade till höger kom chocken.
– Jag såg bara ett stort, gult lok komma mot oss. Jag fick panik och skrek backa, säger Nina Olsson.
Henrik Karjalainen hann ändra växel och backa en knapp meter innan det small. Hela främre delen av bilen totalförstördes. Henrik Karjalainen klarade sig med skrapsår och smärre smärtor i överkroppen medan Nina Olsson, som satt på passagerarsidan där tåget träffade, skadade ryggen allvarligt.
– Jag har fortfarande ont. Allt det där vardagliga som att städa och diska har blivit påfrestande. Det är jobbigt att gå upp på morgnarna, säger hon
Sedan olyckan inträffade har Nina Olsson och Henrik Karjalainen tillsammans med familj varit i kontakt med Trafikverket flera gånger för att få reda på varför inga bommar satts upp. De säger sig dock bara ha slussats runt mellan olika personer utan att få något egentligt svar och samma upplevelse får UNT när vi ringer Trafikverket.
– Det var en bra fråga. Det finns vissa kriterier för vägskydden och den här korsningen uppfyller kraven för ljus– och ljudsignaler. Om det kan komma att ändras vet inte jag, säger Ingvar Larsson som är ansvarig för underhållet av området.
Han hänvisar vidare till Timo Leima, ansvarig för det planerade underhållet av området, som håller med om att olyckorna är allvarliga men att det finns flera plankorsningar som behöver byggas om och det handlar om prioriteringar. Hur plankorsningarna prioriteras kan han dock inte svara på och till slut hamnar vi hos Olle Mornell, förvaltningsledare för plankorsningar.
– Det är en kostnadsfråga. Just nu gör vi inte så många sådana här projekt därför att det kostar för mycket pengar. Att sätta upp bommar i en korsning kostar omkring två miljoner kronor.
Men krävs det att en människa ska behöva dö för att de pengarna ska sättas till?
– Nej naturligtvis ska ingen behöva dö. Så är det inte.
Men vad krävs för att ett sådant här problem ska prioriteras?
– Det är jättesvårt att svara på när vi har så ont om pengar, det är det som är dilemmat.