I ett litet hus bor en liten mus.
I mitt fall blir det oftast en runda runt Krutudden, upp mot Gammelhus och så runt en sväng. Tar en halvtimme för en långsam typ som undertecknad.
Men sedan en tid tillbaka så tar det nog en kvart extra. För längs vägen har någon hemlighetsfull person tagit sig för att smycka stigen med för årstiden relevanta symboler. I en stubbe sitter plötsligt tomten med sina renar. På en mossig sten bor en liten mus i ett hus. Intill gångvägen hälsar ett troll med rött hår välkommen. Och så fortsätter det.
Möter en glad man med hund på vägen och frågar om han vet vem som smyckar vår gemensamma lunchpromenadväg? Men nej, det vet han ej. Lite längre fram stöter jag ihop med en kvinna, som bär på en stor kasse. Hon ler lite hemlighetsfullt vid frågan och skakar sen på huvudet.
– Men visst är det roligt!? Man ska nog inte veta vem som gör det, bara njut vetja, säger hon och sätter fingret på något viktigt.
Varför ska man alltid veta varför? Ibland kan mystiken vara själva grejen. Särskilt när det är jul. För en del av oss är det Jesu födelse som är mystiken, för andra vad som döljer sig i paketen. Ibland kan det vara lagom mystiskt att almanackan snart byter år. Det finns de som räds det oklara också, jul är inte kul för alla.
Kanske tomtens dass?
– Hon som gör det här vill nog mest sprida glädje. God jul, lägger kvinnan till.
Jag går vidare några steg, innan jag tvärnitar: "Hur kan hon veta att det är en hon?" Vänder mig om, men inte en människa i sikte.
Stigen längs Krutudden har fått extra julstämning
I stubben bor småknyttet. Någon med julkänsla smyger runt på Krutudden i Östhammar och smyckar naturen.
Julstämning i ett träd längs promenadstigen på Krutudden i Östhammar.
Ett troll hälsar välkommen.