Motioner har låg prioritet

I stället verkar länets ledamöter ense om att motioner är tidsödande och utan större politisk betydelse.
Ismail Kamil (FP) har suttit i riksdagen sedan förra hösten och han bestämde sig tidigt för att gå sin egen väg. Under förra riksdagsåret lämnade han in en enda motion och han har inga planer på att höja den siffran kommande riksdagsår.
– I opposition hör det till att man lämnar motioner. Men när man sitter i majoritet kan man tvingas rösta mot sin egen motion. Därför är det bättre att påverka politiken på andra sätt, till exempel genom att delta i seminarier eller diskussioner. Politiken påverkas aldrig av en motion. Jag tror att det är så få som 0,03 procent av motionerna som blir bifallna, säger Ismail Kamil.

Nu försöker han i stället att övertala sina kolleger att sluta med motionsskrivandet, och enligt honom själv har många nappat på idén. Även Jacob Johnson (V), den av länets riksdagsledamöter som har flest signerade motioner, är tveksam till vilken nytta motionerna egentligen gör.
– Det kan kännas tröstlöst när så få av ens motioner får bifall, säger Jacob Johnson.
Han menar att en utvärdering av det politiska arbetet inte bara kan baseras på antalet motioner.
– Det är inte säkert att den som skriver mest har jobbat hårdast. Jag har undertecknat 43 motioner men det betyder inte att jag har skrivit 43 motioner själv. För att få en helhetsbild skulle man behöva titta på interpellationer, talartid, antal studiebesök och debattartiklar exempelvis, säger Jacob Johnson.

Agneta Gille (S) har suttit i riksdagen sedan 2002 och under dessa år har hon sett endast två av sina motioner klubbas igenom.
– Redan när vi skriver motionerna inser vi att de inte kommer att bli beviljade, men genom att göra en motion av det visar man att det är en viktig fråga. Den leder inte till så stor direkt förändring, men min motion kan så ett frö som gör att till exempel Moderaterna senare lägger ett liknande förslag, säger hon.
Själv stod Agneta Gille bakom 31 motioner under det gångna riksdagsåret, men inte heller hon försöker bräcka riksrekordet och de 105 motionerna.
– Jag hoppas att motionerna minskar eftersom många av dem är snarlika och tar upp tid som man hade kunnat ägna åt viktigare uppgifter. Man behöver inte vara vinnare av motionsskrivningen för att kunna påverka i riksdagen.