Mitt emellan två slutförvar

Namninsamlingar har påbörjats och förhoppningen är att den åländska landskapsregeringen ska protestera till sin svenska motsvarighet. I Ålandstidningen kallades beslutet för "chockbeskedet". "Slutförvaring av allt svenskt höggradigt kärnavfall kommer att ske i Forsmark, bara 73 kilometer från Åland", konstaterade tidningen. I kommentarerna på tidningens webb anspelar läsarna på att Åland också ligger nära den finska slutförvaringsplatsen i Olkiluoto: "Grattis Åland mellan två radioaktiva soptippar", skriver en signatur. I konkurrenten Nya Åland har den egna miljöreportern gjort en serie artiklar redan inför beslutet. Där uppmanar förre professorn i miljörätt vid Uppsala universitet Staffan Westerlund ålänningarna att protestera. 6 maj i år toppar tidningen med rubriken "Snart tas beslut om atomsopor i Ålands närhet".

UNT tar färjan över till Åland och möts åtminstone till det yttre av en något sömnig idyll, för dagen insvept i dimma. På Ålandstidningen träffar vi redaktionschefen Jörgen Pettersson. Trots rubrikerna hävdar han att slutförvaret inte är något som debatteras bland ålänningarna i gemen.
- Det är ingen jättestor fråga. Men det finns en liten miljögrupp som hörs högt och ljudligt.

Ute på stan i Mariehamn visar det sig att flera ålänningar inte ens vet om SKB:s val av Forsmark som plats för kärnbränsleförvaret. Men Carina Aaltonen (S) ledamot i lagtinget har full koll och dessutom en klar uppfattning i frågan.
- Jag tycker det är ett mycket kortsiktigt beslut. Åland ligger så centralt och vi kommer att få slutförvar på båda sidor om oss. Man kan inte garantera att det inte händer något på de här 100 000 åren. Vi jobbar för att Åland ska vara den gröna ön i det blåa Östersjön och där passar inte det här in.
De socialdemokratiska lagtingsledamöterna har skrivit en motion där de kräver att regeringen ska ta reda på mer i frågan. Självstyrelsepolitiska nämnden har i ett betänkande uttalat att man ser synnerligen allvarligt på situationen.

Även landskapsregeringens liberala miljöminister Katrin Sjögren har engagerat sig. Hon är bortrest just den här dagen men vi når henne per telefon.
- Landskapsregeringen tittar på frågan och det är klart att det oroar oss att man lägger det så nära Östersjön. Inåt landet borde ha varit ett bättre alternativ. Sedan handlar det också om risken med transporterna med båt. Redan i dag är Östersjön ett hårt trafikerat hav.
Parlamentet har ännu inte tagit ställning för eller emot men Katrin Sjögren säger att hennes uppfattning är att det mest är de kvinnliga ledamöterna och ministrarna som reagerat.
- Det är nog en ganska genusspecifik fråga. Kvinnorna är mycket mer skeptiska än männen.
Katrin Sjögren tillägger att man måste fundera på om och när ålänningarna ska framföra sina synpunkter till svenska regeringen.
- Det är kanske lite sent att agera nu. Det här har ju varit en flera år lång process.

En anledning till reaktionerna på Åland är att det historiskt sett funnits ett tydligt kärnkraftsmotstånd. Redan bygget av lagret för låg- och medelaktivt avfall (SFR) under Öregrundsgrepen skapade opinion på Åland. Den gången, för 20 år sedan, företräddes ett hundratal ålänningar av Staffan Westerlund när man protesterade mot anläggningen. Eckeröborna anser sig också ha fått ett löfte från svenskarna om att det bara skulle förvaras låg- och medelaktivt avfall i Forsmark. Att det nu även planeras ett slutförvar för högaktivt använt kärnbränsle ser de som ett direkt svek.

Miljöorganisationerna har haft besök av kritiker mot den metod som SKB vill använda sig av, som till exempel geologen Nils-Axel Mörner. I juni räknar man med att Staffan Westerlund ska komma åter till ön.
- De svenska och finska miljöaktivisterna peppar oss mycket. Det hänger på Åland nu, säger de, berättar Carina Aaltonen.
Hon har samlat ett antal miljöaktivister åt oss utanför lagtinget i Mariehamn. De kommer med nyproducerade Nej till atomkraftsmärken och en egentillverkad tunna med atomsymbolen och ett par stövlar som sticker ut. "Hej jag är din nya granne" står det textat på den medföljande pratbubblan.
Engagemanget är uppenbarligen både starkt och levande.
- Det är klart att när vi har förorsakat problemet så måste vi ta vara på soporna men det sämsta sättet är att gräva ner det i urberget. Det är som när strutsen sticker huvudet i sanden. Om vi har det i ett förvar på ytan är det hanterbart på ett annat sätt. Det kan övervakas, inspekteras och vaktas, säger Jerker Örjans i Aktionsgruppen mot atomkraft.
Och Carola Sjöblom vice ordförande i Ålands natur- och miljö talar lidelsefullt exalterat om kärnavfallet som ett gissel för kommande generationer.
- Det finns ingenting som heter säker slutförvaring. Man kommer aldrig kunna garantera någon säkerhet när det handlar om kärnkraft och om människor.

Ett hundratal namnunderskrifter har redan samlats in och man hoppas få ihop mer än tusen namn under sommaren som ska lämnas över till den svenske konsuln på Åland och den åländske riksdagsledamoten i Helsingfors. Men när vi undrar vilka möjligheter ålänningarna egentligen har att nå framgång med sina protester visar Carina Aaltonen viss tvekan.
- Vi får inte ge upp men jag tror vi hade haft bättre möjligheter om landskapsregeringen agerat tidigare. Det finns en risk att man inte vill stöta sig med den svenska regeringen och försämra relationerna.

Mitt emellan två slutförvar

När Svensk Kärnbränslehantering beslutade att man vill placera slutförvaret för använt kärnbränsle i Forsmark var det inte bara en nyhet i Sverige. På Åland har miljörörelserna och ett antal lokala politiker reagerat mycket starkt.