När Kerstin Åsberg ska resa utomlands brukar hon göra i ordning en klippbok. I den sätter hon bilder på sin familj, sitt hem, Alunda kyrka och snö, för att kunna visa och berätta. Även om hon inte talar det landets språk.
Så gjorde hon även inför den resa till Sydafrika som hon nyligen genomförde i Svenska kyrkans regi. Och klippboken kom väl till pass, inte minst när hon träffade barn som bara pratade afrikaans.
Kerstin Åsbergs huvuduppdrag under resan, där hon var Uppsala stifts representant, var att besöka Philaniprojektet i Kapstaden. Men tid gavs också åt att träffa företrädare för Institute for healing of memory, som värnar om försoning i samhället, och teologiska institutet i Stellenbosch. Båda med verksamheter som Svenska kyrkan bidrar till.
– Dessutom besökte vi Robben Island där Nelson Mandela satt fängslad och så åkte vi till Godahoppsudden och träffade pingviner, säger Kerstin Åsberg.
Tillbaka till Philaniprojektet. Det är ett projekt där mentormammor hjälper ensamma och unga mammor att tro på sig själva och sitt föräldraskap.
– Det var en stark upplevelse både att träffa mentormammorna och mammor som får hjälp av dem. Vi var i Khayelitsha, en av de fattigaste delarna av Kapstaden, och där bodde alla i skjul, berättar hon.
Positivt med kåkstaden var dock att alla skjul är registrerade och har ett nummer, där finns el till alla, vattenpumpar för familjerna att dela på och bajamajor utställda på flera platser.
– Bajamajorna var nästan det bästa. De är lätta att flytta och tömma och då sprids inte sjukdomar alls på samma sätt som om det är dass eller inte finns några toaletter över huvud taget.
Projektet med mentormammor startade i Sydafrika för många år sedan av den svenska läkaren Ingrid Le Roux. I dag finns det även i Swaziland och Etiopien och enbart mentorsmammorna i sydafrikanska Kapstaden hjälper omkring 800 familjer.
Fyra timmar om dagen, fem dagar i veckan, avlönas de kvinnor som arbetar som mentormammor. Fast de arbetar mycket mer än så, enligt Kerstin Åsberg. Hon berättar att dessa kvinnor brinner så mycket för att hjälpa andra och därför stannar kvar även efter arbetsdagens slut.
– Projektet får pengar till sin verksamhet genom statliga bidrag, men också bidrag från organisationer som Svenska kyrkan. Det var därför vi åkte dit, för att se var våra pengar tar vägen, säger hon.
Anledningarna till att det finns så många ensamma mammor är flera. En av dem är våld, då kvinnor utsätts för våldtäkt och blir gravida. En annan är alkohol och en tredje är brudgiften.
– Brudgiften är den avgift en man ska betala till brudens familj för att få gifta sig med henne. Många är så fattiga att de inte har råd att betala den, så det finns familjer där pappan är närvarande men inte på ett lagligt sätt.
Vanligast är ändå att det inte finns någon pappa i närheten och mammorna står därför helt ensamma. Mentormammorna finns då som ett stöd, de ger råd om hur man är mamma och att det är viktigt att amma. De berättar om hiv och aids och delar ut kondomer. De ger bromsmedicin till dem som redan drabbats och överlag är relationen mycket öppenhjärtig.
– När kvinnorna ingått i projektet i fem år erbjuds de att arbeta lite. De får väva eller syssla med andra hantverk och alla alster säljs sedan i en butik som projektet driver, säger Kerstin Åsberg och fortsätter:
– I projektet finns också förskolor så att kvinnorna har någon som kan ta hand om deras barn när de jobbar och där finns också kliniker som hjälper dem om barnen eller de själva blir sjuka.
Framöver vill projektet även kunna utbilda undersköterskor och sjuksköterskor för att ge kvinnorna en ännu stabilare grund att stå på och det tror Kerstin Åsberg kan göra dem ännu mer självständiga.
Att hon fick möjlighet att göra den här resan ser hon som en ynnest, men det kräver också en del motprestationer. Tillbaka på hemmaplan har hon redan hållit sitt första föredrag och framöver väntar en hel rad sådana. Både inom kyrkan och utanför. För alla som vill lyssna.
– Jag visar bilder och berättar, för att folk ska få vetskap om det fantastiska arbete som de här kvinnorna gör, och jag tror att alla som bryr sig om andra människor kan intresseras av detta, säger Kerstin Åsberg.
ingela.soderman@unt.se