– Min konst präglas mycket av andlighet och det som händer i samhället. Jag tror därför att kyrkorummet ger mina bilder ett lyft och en extra dimension, ja, min konst hamnar verkligen i sin rätta miljö i Österbybruks kyrka, jag ser fram mot utställningen, säger Tomas Laustiola.
Han tar emot hemma i villan i Österbybruk för att tala om sin utställning som visas under Konst på Väg i Östhammars kommun i slutet av mars.
Han har kört ut bilen ur garaget. Garaget är nämligen hans ateljé just nu. Det är till bristningsgränsen fullt av ett stort staffli, målningar, färgtuber och annat material som han använder för sitt konstnärliga skapande.
– Jag har varit intresserad av att uttrycka mig i bilder sedan yngre tonåren. Redan när jag var i tioårsåldern gillade jag att måla med färgkritor. Men när jag var yngre slängde jag all konst jag gjorde eftersom. Ja, i många år faktiskt. Jag tror att jag förstörde min konst för att jag var rädd att visa min själ ...
Något av det första som möter gästen i Tomas Laustiola och hans hustru Ingers funkisvilla är en installation som är placerad tätt intill entrédörren.
Installationen består av en blodstänkt motorcykelhjälm och mc-delar på en järnställning.
– Olyckan kunde kostat mig livet, säger Tomas eftertänksamt och berättar vad som hände honom i maj förra året.
Platsen var Arlanda stad. Han körde sin mc. Löst grus på asfalten. Tomas fick sladd. Olyckan var framme. Mc-olyckan kunde ha slutat mycket värre.
– Jag hade änglavakt. Hjälmen, ryggskyddet och den låga farten jag höll räddade livet på mig, säger Tomas med tydlig tacksamhet i rösten.
Han berättar att han började köra mc efter inspelningen av filmen ”Vingar av glas”, en svensk romantisk dramafilm från 2000, där Tomas spelar en bilskollärare som lär en tjej att köra hoj.
Tomas Laustiola har varit professionell skådespelare i över fyrtio år. I många roller har han spelat butter polis och skummis.
Han har varit skådespelare på både Dramaten, Stockholms stadsteater och Riksteatern.
När det gäller film och tv har han synts i kriminalserier som ”Beck”, ”Talismanen”, ”Hallåhallå” och ”Den fördömde”, i såpoperorna ”Nya Tider” och ”Tre kronor” (där han även regisserade flera avsnitt) och i en mängd andra roller.
För något år sedan tog han initiativ till föreningen Teater Roslagen, för att han såg behovet av teater i Östhammars kommun.
Nu är det konsten som gäller. Han älskar variationen.
I det rymliga vardagsrummet med generös takhöjd hänger en målning i jätteformat mitt på väggen. Titeln är ”Eldfågeln” och den är ett av ett tiotal nummer som han visar i Österbybruks kyrka.
Eldfågeln är en färgstark målning. Tomas konst är rik på färger.
– Jag älskar blått, gärna så mörkt blått som möjligt, både i hav och himmel. Jag föredrar en viss smutsighet i färgerna, även om många tycker att de ser väldigt klara ut, säger han och fäster blicken på Eldfågeln. Den är som fågel Fenix, mystisk och helig.
Han menar att Eldfågeln representerar att vi som människor kan födas på nytt.
– Känslan av att födas på nytt kan infinna sig när man gifter sig, får barn, vid alldeles speciella händelser i livet, menar han.
Tomas Laustiola har något att säga med sina målningar och installationer.
– Det som händer och sker i samhället kommer ofta till uttryck i mina bilder, säger han och visar en installation med blodiga kvinnoskor i en plåtlåda, på locket står det Syrien.
Eller en annan installation som bär titeln ”Sista fisken i Östersjön”.
– I krigets Syrien som i alla andra krig är det de svaga som drabbas hårdast, som barn och kvinnor. På grund av alla miljögifter hotas fisken i Östersjön. Jag hoppas att betraktaren till mitt måleri får en känslomässig upplevelse, att bilderna ger en tanke, en association, jag vill ha något att säga, säger Tomas Laustiola och känner med handen på en duk, så purfärsk att färgen inte torkat än.
Den ska med på utställningen i Österbybruks kyrka.