Pål Andersson, SSM
Nedfallet som följde efter explosionen hamnade främst i Västerbotten, Västernorrland, delar av Jämtland, Gävleborg och Uppland. Det innehöll ett stort antal olika radioaktiva ämnen, till exempel jod-131, cesium-137 och cesium-134. I dag mäts framför allt cesium-137.
Halterna är små i mat från jordbruk och i dricksvatten. Lerjordar binder cesium och gödsling med kaliumhaltig näring gör att växterna inte tar upp lika mycket. Men i djuren som lever i skogs- och fjälltrakter finns det en del cesium kvar.
Pål Andersson, utredare på Strålsäkerhetsmyndigheten, tycker ändå inte att man behöver känna sig orolig över att plocka bär och svamp eller fiska. Det är så lite att gränsvärdena inte överstigs vid normal konsumtion.
Ett sätt att hålla vildsvinspopulationen nere är att jaga dem. Men i vissa områden är cesiumhalten i köttet ofta hög.
Problemet är vildsvinen. De högsta halterna kan man hitta i vildsvinskött.
– Det handlar om vad vildsvinen äter. Vissa individer kan bygga upp höga halter cesium i kroppen, säger Pål Andersson.
Det har på vissa håll uppmätts halter på över 10 000 Bq/kg. Livsmedelsverket har lämnat förslag till regeringen på ny lagstiftning som ska göra det lättare för jägare att sälja vildsvinskött. I det ingår även förslag på subventioner för cesiumanalys av vildsvinskött.
Hur ser det då ut i framtiden? När är spåren borta?
– Halveringstiden för cesium-137 är 30 år. Det går långsamt och det kommer sannolikt klinga av långsamt även i framtiden, men vi vet inte säkert, säger Pål Andersson.