Massiv mediebevakning vid Rasboolyckan
Fler reportrar och pressfotografer än räddningspersonal fanns på plats vid busskraschen i Rasbo.Jörgen Lundälv, docent i trafikmedicin, har studerat den intensiva medierapporteringen kring olyckan.
Medieuppbådet efter olyckan var enormt. Totalt var 132 fotografer och reportrar inom tv, radio och press inblandade i nyhetsrapporteringen de två påföljande dygnen. En del rapporterade direkt från olycksplatsen, andra från sjukhusen eller vid krishanteringen och uppsamlingsplatserna.
- Jag är överraskad över att så många var involverade, säger Jörgen Lundälv som själv har ett förflutet som journalist och bland annat rapporterade under Estonianatten.
Han har ställt samman all rapportering som skedde 48 timmar efter olyckan och ger flera förslag på förändringar när det gäller arbetsmiljön, både för journalister och räddningspersonal. En är att alla journalister som befinner sig på en olycksplats bör ha en fluorescerande orange väst med medieföretagets namn.
- På rallytävlingar är pressvästar obligatoriska. Det borde de vara även på olycksplatser. Då kan räddningsledaren lättare få en överblick över personerna som finns på platsen. Han kan också lättare se vilka han ska kontakta om han vill få ut snabb information, säger Jörgen Lundälv som även tycker att man bör utreda ett förbud för massmedia att använda helikopter ovanför ett olycksområde. Ovanför Rasbo cirkulerade fyra helikoptrar efter kraschen - två var ambulanshelikoptrar och två var utskickade från medierna.
- Syftet med ett förbud skulle vara att minimera störningen vid räddningsarbetet och säkra utrymmet för polis- och ambulanshelikoptrarna, säger Jörgen Lundälv.
Men han poängterar även att det finns stora - och alltför dåligt utnyttjade - möjligheter med den intensiva bevakningen.
- Sjukvårdspersonal är ofta rädda för media. De tror att telefonen ska börja ringa väldigt mycket om de går med på en intervju. Fast egentligen är det bara positivt om den gör det - sjukvården behöver bli bättre på att se vilka resurser som finns i form av medieanställda på olycksplatser.
Vad kan sjukvårdspersonalen ha för nytta av att prata med massmedia?
- De kan framför allt snabbt få ut information, till exempel vad det finns för hjälp för anhöriga och drabbade.
Jörgen Lundälv föreslår också att medier korshänsvisar till varandras rapportering mer. Han ger den norska busskraschen i Inndalen 2007 som ett exempel, då de stora tidningarna lade ut webbhänvisningar till lokala tidningar, företag som de drabbade resenärerna kom ifrån och sjukhuset som tog emot offren.
Jörgen Lundälv har inte undersökt hur journalister, offer och räddningspersonal själva upplevt olyckan och den efterföljande rapporteringen. Men han planerar att göra det.
- Det skulle vara intressant. Ingen har anmält att de känt sig kränkta av rapporteringen. Men det behöver inte betyda att ingen reagerat. Jag tror mer det beror på att få känner till vilka anmälningsmöjligheter som finns.
För den som känner sig kränkt efter att ha medverkat i tidning, tv eller radio finns flera möjligheter till protest, bland annat genom att göra en anmälan till Allmänna pressombudsmannen, Granskningsnämnden för radio och tv eller Yrkesetiska nämnden.
Så jobbar vi med nyheter