Man får inte vara blyg på auktion

Rolf Georgsson står längst upp på en stege mitt i en folkmassa. Han har keps på sig för att skydda mot solen och en mikrofon fasttejpad på kinden för att höras. I ena handen har han en domarklubba och i den andra en käpp. Runt honom syns hundratals sammanbitna ansikten. Vissa tittar ner i marken, andra har blicken fäst vid Rolf, en del sneglar åt sidorna för att hålla koll på sina konkurrenter. Alla lyssnar det efter smällen då Rolfs klubba och käpp möts i luften. Då avslutas en auktion och nästa börjar.

Det är traditionell auktion på Österby herrgård och stämningen ligger någonstans mellan blodigt allvar och avslappnad sommarsöndag. Bara några meter från auktionen sitter barnfamiljer på gräsmattan och har picknick i det stekande solskenet. För dem är auktionen underhållning och kanske en nostalgitripp. För Wictoria Axell, som äger en antikaffäre i Stockholm, är det bara affärer.
– Jag tjänar pengar på att åka på auktioner som den här. En lampa som kostar 180 kronor här kan säljas för 600 i Stockholm. Jag är inte precis den enda antikhandlare som är här idag, säger hon samtidigt som hon håller koll på hur högt budet går.

Men Wictoria Axell berättar att det har blivit svårare att fynda på auktioner som den i Österby. Särskilt Antikrundan på tv har gjort många mycket mer medvetna om att det går att göra klipp på auktioner. Och med det har priserna börjat gå uppåt.
– Nu för tiden är det ganska sällan man gör ett sånt där superfynd egentligen. Men det finns fortfarande en del sorter antik där det går att fynda. Allmogemöbler kan man nog hitta rätt billiga på auktion även nu, säger hon.
Nästa objekt som auktioneras ut är tre frimärksalbum. Budet börjar ganska långt, bara hundra kronor. Men budgivningen tar snabbt fart. Först tvåhundra, trehundra, fyrhundra och till slut fyrhundrafemtio kronor, som blir det vinnande budet. Rikard Irevall ser oförskämt nöjd ut när han lämnar över fyra hundralappar och tre tjugor till auktionsassistenten.
– Jag tittade ganska noga i de här albumen innan budgivningen började och jag är rätt säker på att det finns några frimärken här som kan vara värda något. Kanske inte idag, men om några år kan jag nog sälja dem och få en fin semester, säger han med ett leende.

Några fler objekt går av stapeln och sen blir det en paus i programmet. Rolf Georgsson har flyttat från stegen till en liten plattform där han sitter och dricker apelsinläsk ur en flaska. Efter 30 år i branschen och femton år som auktionsförrättare vet han att det gäller att dricka mycket för att klara en hel dag.
– Det kan bli riktigt varmt när solen skiner och man står där uppe i sex timmar i sträck. Men det är kul också, jag tycker om att få kontakt med folk och jag har inget emot att stå i centrum, berättar han.
Som auktionsförrättare är det mycket att hålla reda på. Rolf måste hålla koll på vem som vinner varje auktion, annars kan assistenterna inte ta betalt. Han måste välja en bra nivå att börja på, annars är det ingen som budar. Och han måste vara så uppmärksam att han ser alla som vill buda. Även en bländande solig sommardag som idag.
– Folk är ofta för blyga idag. Det är bättre att hålla handen uppe tills jag ser dig så är du säker på att du få vara med. Det värsta som kan hända är att du får något med dig hem från dagen, säger Rolf Georgsson innan han ställer sig upp och sätter igång nästa auktion.