Agneta Pleijel lyser upp hela foajén när hon kommer in i Öregrunds bibliotek.
Det är inte bara det vänliga leendet som gör att man genast lägger märke till henne. Visst ser hon bra ut, men hon har något mer, en stark karisma, en utstrålning som väcker sympati.
I ena nypan har hon en trave akvareller, signerade sin morfarsfar Albert Berg som var dövstum och erkänd konstnär.
I den andra en bunt böcker med titeln Syster och bror (2009) och Litteratur för amatörer. Litteratur för amatörer är hennes senaste bok.
Nypa och nypa... Hon bär i omgångar mellan bilen och biblioteket och får hjälp att lasta ur.
Agneta Pleijel kommer till Öregrund driven av lusten att berätta om just morfarsfar Albert Berg. Vid tiden kring förra sekelskiftet vistades han i Öregrund ett flertal somrar och härifrån hämtade han motiv för sitt konstnärliga sökande.
Rådhussalen i Öregrund, en trappa upp ovanför biblioteket. Söndag, eftermiddag och om en stund ska Agneta Pleijel tala till publiken som ännu inte har kommit.
Alla ljud hörs tydligt i den tomma lokalen. Prasslet av omslagspapper som viks av tavlorna. Gnisslande skor mot parketten.
De konstnärliga bilderna som är många till antalet läggs ut på stora bord. Albert Berg hämtade sina Öregrundsmotiv från hus, gränder, klippor, hav och båtar.
Agneta Pleijel kryper närgånget, tätt inpå motiven, uttrycker en glädje över att få se bilderna i den miljö där de hör hemma.
Finstämt, ett måleri där konstnären jobbar med mjuka färger och känslor och vill skapa en stämning; så beskriver hon koncist i några ord Albert Bergs måleri.
Nu har Öregrunds bibliotekarie Anna-Lena Lindgren Jorlin med hjälp av Agneta Pleijels kusin Christina Sonesson hängt konsten på Rådhussalens väggar. Publiken strömmar till. Det är fullsatt.
Agneta Pleijel tar plats på borgmästarens gamla stol som är placerad under det pampiga porträttet av stadens borgmästare Johan Wahlund (1836-1919).
Agneta Pleijel har ett annat leende än den sammanbitne, gamle borgmästaren. Åskådarna är förväntansfulla. Vem i hela världen var Albert Berg?
Med kvinnlig utstrålning berättar Agneta Pleijel om marinmålaren Albert Berg, en bortglömd doldis som var mer än konstnär.
Han gjorde sig ett namn bland döva, gjorde betydande insatser för de döva och blev en pionjär för dövas utveckling. Tvättade bort dumma fördomar som att döva skulle vara idioter och mindre kloka än andra.
I Syster och bror får vi veta mer - och det är inte för intet som kaféet i de Dövas Hus i Stockholm fått sitt namn efter grundaren Albert Berg.
Akvarellerna kommer att visas i Öregrund biblioteket till årets slut.