M/s Sigyn fraktar den farliga lasten
M/s Sigyn transporterar använt kärnbränsle längs Sveriges kust sedan mitten av 1980-talet. Besättningen ombord kan se fram emot ännu mer jobb om slutförvaret hamnar i Forsmark.
Rogert Claesson är en av två befälhavare på m/s Sigyn, som transporterar kärnavfall och använt kärnbränsle på uppdrag av SKB. Om slutförvaret hamnar i Forsmark blir det täta turer från mellanlagret Clab i Oskarshamn framöver.
Foto: Josef Nylén
- Den där kranen ska målas och snyggas till, säger Rogert Claesson och pekar från kommandobryggan ut mot däck.
Han visar runt på det 90 meter långa fartyget som luktar svagt av diesel och stål. Ombord har tolvmannabesättningen alla bekvämligheter som kan behövas under treveckorspassen till sjöss: tv, radio, internet, bibliotek, motionsanläggning, bastu och så det viktigaste av allt: byssan. Rogert Claesson talar varmt om de delikata anrättningar som serveras ombord på m/s Sigyn till frukost, lunch och middag. Dessutom finns det alltid kallskuret för de i besättningen som jobbar kvällar och nätter.
- Kockens verksamhet är hemskt viktig, det är inget snack om den saken.
UNT: Är det inget du saknar under treveckorspassen ombord?- Jo, min segelbåt. Den är det roligt att pyssla med. Och familjen, det måste man ju säga. Annars blir det liv i luckan! Men det är klart att man saknar sin familj, även om vi inte är helt isolerade ombord. Vi har ju telefon och internet. Och på fem timmar kan jag ta mig från hemmahamnen i Oskarshamn till Gotland där jag bor.
Vi går nedför de smala trapporna och kommer så småningom in till mässen, eller matsalen. På väggen ovanför en skinnsoffa hänger en tavla som visar hur den fjättrade Loke skyddas av sin hustru Sigyn från ormens droppande gift.
- Det där är Rogert och hans fru, skojar några i besättningen som sitter och dricker kaffe.
Rogert Claesson ler och smuttar på det nybryggda kaffet. Han är mycket medveten om vad det är för last som m/s Sigyn bär med sig ute på havet. I lastutrymmet finns kraftiga surrningsanordningar för att fixera avfallsbehållarna med kärnbränslet, som vid transport håller en temperatur på mellan 330 och 450 grader celsius. Väggarna runt lastrummet är strålskärmade och ombord finns dessutom instrument som mäter strålningen.
- Jag sitter inte och tänker på det, men det är klart att jag är medveten om vad vi transporterar. Men behållarna är så välsurrade och inpaketerade att man aldrig behöver vara orolig. Till och med om fartyget tippade skulle lasten stå kvar. Vi bultar fast lasten i fartygets lastrum, det är helt omöjligt att det skulle hända något.
Nu brukar det sällan vara särskilt dramatiskt under Sigyns turer. Rogert Claesson och hans befälhavarkollega har alltid järnkoll på väderprognoserna för att veta hur vindarna kommer att ligga. Transporterna kan anpassas därefter.
- För mig är det inget konstigt om det blåser storm en dag, men det finns ju ingen anledning att angöra en hamn om det blåser. Då är det bättre att kasta ankar eller söka lä någonstans och vänta på bättre möjligheter. Här är det aldrig någon jäkt.
Sigyn har, till skillnad från Gotlandsfärjorna som Rogert Claesson tidigare jobbat på, inga exakta krav på avgångs- och ankomsttider.
En tur från hemmahamnen i Oskarshamn upp till Forsmark tar ungefär ett dygn, och i genomsnitt gör Sigyn mellan 30 och 50 resor per år. Men om Forsmark skulle få slutförvaret av kärnbränsle blir det betydligt fler resor. Frågan om platsvalet för slutförvaret brukar diskuteras inom besättningen ibland, säger Rogert Claesson.
- Vi är lika nyfikna som alla andra, och av patriotiska skäl håller en del på Oskarshamn och andra på Forsmark. Men de flesta hoppas nog att vi får fler transporter. Det är roligt att vara ute på havet.
M/S SIGYN
Sigyn byggdes 1982 i Frankrike. Fartyget är 90 meter långt och 14 meter brett, fyra meter djupgående och gör 12 knop. Det är specialbyggt för att uppfylla säkerhetskraven som gäller för transporter av radioaktivt material. Bland annat finns dubbla instrument, dubbla skrov, dubbel botten och två maskinrum som är oberoende av varandra.
Lastrummet på Sigyn rymmer tio behållare för använt kärnbränsle eller annat radioaktivt avfall. Både lastning och lossning sker med ro-ro-metoden, vilken innebär att terminalfordon kör in i lastrummet via en akterramp och lastar och lossar transportbehållare.
En del transporter går till Forsmark, där SKB har slutförvaret för kortlivat radioaktivt avfall (SFR). Rivningsavfall från Barsebäck liksom avfall från kärnteknikföretaget Studsvik och filtermassor och kläder från de tre svenska kärnkraftverken i drift hamnar på SFR. Det använda svenska kärnbränslet transporteras via Sigyn till mellanlagret Clab i Oskarshamn.
Seglad distans på ett år är 21 000 sjömil, vilket betyder en dieselförbrukning på 1 000 ton diesel. Det medför utsläpp av 3 100 ton koldioxid. Utsläppen av kväveoxider och koloxid uppgår till 7 ton respektive 0,5 ton. För svaveldioxid, partiklar och kolväten gäller 1 ton vardera.
Källa: SKB, Svensk Kärnbränslehantering AB
Sigyn byggdes 1982 i Frankrike. Fartyget är 90 meter långt och 14 meter brett, fyra meter djupgående och gör 12 knop. Det är specialbyggt för att uppfylla säkerhetskraven som gäller för transporter av radioaktivt material. Bland annat finns dubbla instrument, dubbla skrov, dubbel botten och två maskinrum som är oberoende av varandra.
Lastrummet på Sigyn rymmer tio behållare för använt kärnbränsle eller annat radioaktivt avfall. Både lastning och lossning sker med ro-ro-metoden, vilken innebär att terminalfordon kör in i lastrummet via en akterramp och lastar och lossar transportbehållare.
En del transporter går till Forsmark, där SKB har slutförvaret för kortlivat radioaktivt avfall (SFR). Rivningsavfall från Barsebäck liksom avfall från kärnteknikföretaget Studsvik och filtermassor och kläder från de tre svenska kärnkraftverken i drift hamnar på SFR. Det använda svenska kärnbränslet transporteras via Sigyn till mellanlagret Clab i Oskarshamn.
Seglad distans på ett år är 21 000 sjömil, vilket betyder en dieselförbrukning på 1 000 ton diesel. Det medför utsläpp av 3 100 ton koldioxid. Utsläppen av kväveoxider och koloxid uppgår till 7 ton respektive 0,5 ton. För svaveldioxid, partiklar och kolväten gäller 1 ton vardera.
Källa: SKB, Svensk Kärnbränslehantering AB
Så jobbar vi med nyheter