Överallt degar, wienerbröd, butterkakor, GI-bröd. Janne Lundgren rullar ut långa ormar av blivande kanellängder på bakbordet. Så långa att ormarna abrupt måste byta riktning och ringla åt ett annat håll när bordet plötsligt tar slut. Janne har jobbat här sedan tonåren när hans föräldrar ägde bageriet. Sedan år 2000 är det han och frun May som driver hembageriet i Österbybruk.
– Jag hade inga planer på att ta över bageriet men min svärmor Helga ville trappa ner. Då var det egentligen ingen tvekan, säger May Lundgren som tidigare jobbade som barnsköterska.
Nu knådar den forna sköterskan tillsammans med Janne mellan 400 och 500 bröd och bullar varje dag. De första morgontimmarna är som stressigast. Fingerfärdigt formas vetedeg till små knyten som påminner om garnnystan och fastän jag försöker följa handrörelserna förstår jag inte hur det går till.
Själv får jag lättare uppgifter – inte så mycket kan gå fel när det gäller att spritsa vaniljkräm på wienerbröd eller skära grönsaker till smörgåsarna.
På skylten som visar öppettiderna står det att fiket öppnar klockan nio. Men de många stammisarna är väl medvetna om att man långt innan dess kan smita in via den ordvitsiga ”bakvägen” och köpa frallor direkt från plåten. Morgontrötta arbetare stegar in, får en papperspåse med nybakt och försvinner snabbt tillbaka till jobbet. De som inte har lika bråttom kommer vid niosnåret, för då torkas de regnvåta borden på uteserveringen av och man kan slå sig ner med en kopp kaffe. Morgonen är fortfarande kylig och Sten Josefsson flyttar på bordet för att kunna värma sig i en solstrimma.
– Man måste motionera rätt mycket om man ska kunna äta sånt här, säger han och biter i en sockerkringla.
Men det där med motionen innebär inte några större problem för Sten.
– Igår cyklade jag fem mil till Alunda, säger han.
Jag utmanar honom till att äta kringlan utan att slicka sig om munnen. Sten nickar okej. En, två, tre, fyra sekunder – sedan är tungan där i mungipan. Omöjligt.
– Det fanns inga gifflar i dag, jag brukar alltid äta en sån annars. Om det bara varit en giffel så hade jag klarat det, säger Sten Josefsson.
Vid bordet intill sitter gänget som mystiskt omnämnts som ”pojkarna”, ett smeknamn myntat av förra ägaren Helga.
– Jo, det är väl så att det är vi som är de där pojkarna, erkänner en av dem. Fast stammisar vet jag inte om vi är?
Stammisar eller ej, nu i semestertider är de här upp till tre gånger om dagen - för en fika, lite skitprat och tidningsläsning någon timme åt gången. Det fungerar som en tyst överenskommelse. Inga telefonsamtal behövs för att bestämma tid, de går bara hit och sätter sig.
– Det sitter alltid någon här, säger Egon Lindqvist.
– Och Österbybruk är ju så litet att alla känner alla, vem som helst är välkommen att slå sig ner hos oss, säger Kjell Sundin och lovordar det goda fikat och det centrala läget.
Läget i centrala Österbybruk med ICA-butiken strax intill går som sagt inte att klaga på. Men May och Janne Lundgren drömmer om att bygga ut serveringsdelen. Ännu är det osäkert om en tillbyggnad kan bli av men paret har stora förhoppningar för både bageriets och Österbybruks framtid.
– Om gruvan kommer igång igen nästa år blir det 150 nya jobb här, det betyder mycket för en liten ort, säger Janne Lundgren.
– Och dagens unga tänker mer som man gjorde förr. Sopsortering, ekologisk mat… och riktigt bröd, säger May Lundgren.