Lin - ett riktigt handarbete
Att linnetyg står för något lite finare, något exklusivt, kan alla skriva under på, men få personer i dag vet hur mycket arbete som ligger bakom. Louise Hansson i Draknäs tillhör inte den gruppen.
Louice Hansson har alltid haft ett stort intresse för hantverk och textilier.
Foto: Sarah Bruze
Under sin uppväxt fick hon höra sin mormor berätta om konsten att bereda lin och under gymnasiet lärde hon sig hantverket själv. Intresset för textilier och hantverk har alltid varit stort, men det var först i vuxen ålder som hon valde att satsa helhjärtat på det. Hon slutade med sitt jobb inom sjukvården och återvände till skolbänken. Drygt fyra år senare kom hon ut i arbetslivet igen, men den här gången som textil- och vävlärare för elever i alla åldrar. I dag jobbar hon som slöjdlärare i Tierp och har linet som hobby.
- Det är viktigt att berätta om de här traditionerna för ungdomarna, så att de inte tar saker och ting för givet. De tror att allt som är vitt och fluffigt är bomull och har ingen koll på varifrån saker kommer.
Arten lin, Linum usitatissimum, är en ettårig ört som odlas som spånadslin och oljelin. Oljelinet används till att framställa linolja och har därför ett kortare strå och större frökapslar. Vill man kunna göra tyger, garn och spinna av lin är det spånadslinet som gäller. Där är fibrerna mer utvecklade och strået längre. Ett strå på 70 centimeter är idealiskt menar Louise Hansson.
- Det får inte bli för grovt heller för då blir det trassligt och inget vackert garn. Och så gäller det att ha rätt jordmån, det får inte vara tung lerjord eller sandjord, men framför allt måste det vara ogräsfritt.
Själv har hon odlat lin sedan början av 1990-talet, ibland bara för att kunna njuta av den vackra blomningen. Men det gäller att vara uppmärksam, lin blommar nämligen bara under två veckor i juli och då enbart under förmiddagarna. När blommorna har trillat av, skördas linet genom att det rycks upp för hand. Därefter följer en lång serie av beredningsmoment; frörepning, rötning, bråkning, skäktning, häckling, borstning och spinning, allt gör Louise Hansson på traditionellt sätt för hand. Hon skulle gärna jobba med det på heltid men menar att det inte lönar sig.
- Med hantverk är det ju så att det inte går att ta betalt för den tid det tar att framställa.
Enligt Louise Hansson har linet upplevt lite av en renässans de senaste årtionden, med allt fler kläder gjorda i linnetyg. Hon tycker att det är roligt att naturmaterialen är på väg tillbaka, och framför allt just lin som är fint även om det har lätt för att bli skrynkligt.
- Man brukar säga att "ull blir mull och lin blir gull", och visst är det ju så, säger Louise Hansson.
FAKTA / LINBEREDNING
Frörepning - frökapslarna separeras från strået
Rötning - en förruttnelseprocess som gör att linets hårda skal mjukas upp. Kan göras på land eller i vatten.
Bråkning - linstjälkarna knäcks
Skäktning - stjälkens vedämnen avlägsnas
Häckling - linet kammas för att få bort lösa linfibrer
Borstning - linet borstas för att bli glansigt
Spinning - fibrerna snurras ihop till trådar
Frörepning - frökapslarna separeras från strået
Rötning - en förruttnelseprocess som gör att linets hårda skal mjukas upp. Kan göras på land eller i vatten.
Bråkning - linstjälkarna knäcks
Skäktning - stjälkens vedämnen avlägsnas
Häckling - linet kammas för att få bort lösa linfibrer
Borstning - linet borstas för att bli glansigt
Spinning - fibrerna snurras ihop till trådar
Så jobbar vi med nyheter Läs mer här!