"Lill-Benght" tackar för sig

På måndag gör Östhammars egen dragspelsvirtuos, Lill-Bength Erixon, sin sista insats som kapellmästare på Öregrundsmåndagarna.

Foto: Christer Bergström

Östhammar2009-07-25 11:00
Visst, han har sagt det förr, men den här gången verkar han mena allvar. Lill-Bength har till och med letat upp ett par efterträdare.

Den speedwayintresserade Lill-Bength Erixon sitter och tittar på lag-VM på tv när UNT knackar på. I vardagsrummet finns fullt av fotografier. Bland annat med en femårig Lill-Bength spelande durspel, ett mindre slags dragspel som kan vara ett- eller tvåradigt och har olika toner när man trycker in eller drar ut, till skillnad från det femradiga dragspel Lill-Bength hanterar åtminstone sedan sjuårsåldern.
- Jag fick aldrig ordning på durspelet, men jag tjuvlånade brorsans femradiga och jag uppträdde första gången i Valö missionshus med låten Skänk en slant till en fattig spelman, berättar Bength.

Som femtonåring åkte han på turné med tjugofem- och trettioåringar. På de gamla svartvita fotografierna från den tiden ser det vackert ornamenterade dragspelet ut att vara nästan lika stort som han själv.

Blir det sista gången du är kapellmästare på Öregrundsmåndagarna?
- Varenda gång har jag sagt att jag ska sluta, men det har inte gått. De har lurat tillbaka mig. Men nu har jag pratat med någon, eller egentligen två stycken som skulle kunna fungera som efterträdare.

- Vilka kan det vara?
- Det kan jag inte säga, men de är inte härifrån trakten.
Vilken musikstil ligger dig varmast om hjärtat?
- Det spelar inte så stor roll. Men jag är ju uppväxt med swingen och det är ju det jag är känd för att åka runt och spela. Det är ju bara en handfull dragspelare som spelar jazz i dag. De flesta är borta. Roland Cedermark sa förresten på en festival att jag är bäst på jazzdragspel i Sverige i dag.

Du ska spela med Hasse Gille på nu på måndag. Har du spelat med honom förut?
- Jadå, han var med i mitt band 1969. Och jag och Hasse Gille årsbarn, så vi känner varandra sedan tidigare än så.

Ni ska leda allsången tillsammans. Hur känns det?
- Vet inte, jag har aldrig gjort det förut. Jag har ju inte sjungit så mycket egentligen, det var mest på sjuttiotalet när jag höll på med dansbandsmusik.

Vilka låtar är populärast på Öregrundsmåndagarna?
- Folk gillar att sjunga Evert Taube. Och Lasse Dahlqvist är också populär.

Vilka är de mest spännande musiker du spelat med?
- Det måste ha varit på en jazzklubb i San Francisco 1997. Det var ett gäng svarta musiker som var otroligt duktiga. De hade smokingar som var så gamla att de var gröna, och pianisten var så skröplig att han inte hade några tänder. Men så de spelade.

Du har turnerat mycket. Har du något speciellt minne från det?
- Det blev ju mycket så att vi satt och körde långt när vi i bandet hade vanliga jobb vid sidan av. Det kunde hända att vi tog en spelning 50 mil bort och åkte hem igen på natten efter spelningen, och kom hem lagom till jobbet på morgonen, utan att ha sovit. Det var väl mest jag som körde, för jag hade en buss på den tiden. En gång hade jag kört länge, länge och de andra låg och sov bak i bussen. När vi kom till klockstapeln i Gimo bromsade jag plötsligt till, så att de som låg där bak flög fram i bussen. "Vad gör du, skrek de." Men jag sa bara att jag hade bromsat för den stora Musse-Piggen som skulle över vägen. Det var klockstapeln som jag i utmattningen tog för en enorm Musse Pigg. Jag minns det än i dag hur det såg ut. Sedan dess har vi tagit det lugnare.
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!