Victoria Flood, socionom, slår larm om dålig arbetsmiljö på socialkontoret i Östhammar.
Arbetsmiljön vid individ- och familjeomsorgen får svidande kritik. Det handlar om anklagelser om mobbning, otydlig organisation, dålig kommunikation och bristande ledarskap där cheferna sägs sakna empati och skrämmer de anställda till lydnad.
Uppgifterna bekräftas av huvudskyddsombudet Lennart Jonasson som fått liknande signaler från flera anställda.
– Det har kommit in klagomål, framför allt från enheten barn och unga, om grava arbetsmiljöproblem. I juni tog jag kontakt med arbetsgivaren och slog larm, säger Lennart Jonasson.
UNT har talat med ett tiotal personer som jobbat på socialförvaltningen de senaste åren och samtliga vittnar om en dålig arbetsmiljö. Alla är också överens om att det är i chefsledet som problemet sitter. De vittnar om en auktoritär ledarstil där cheferna har stort kontrollbehov och tar till bestraffningar för att få sin vilja igenom.
Flera av dem uttrycker farhågor för att det ska drabba klienterna. "Hur ska vi kunna hjälpa andra, när vi mår skit själva?"
Victoria Flood som tidigare arbetade på enheten för barn och unga har valt att berätta öppet och förklarar varför.
– Jag har inget att förlora och kanske kan det hjälpa andra. Mina vänner och kollegor har farit illa under lång tid, säger hon.
Victoria Flood backas upp av forna kollegerna Elisabeth Baker och Jack Brander, som båda har flera exempel på hur en kontrollerande ledarstil påverkar, inte bara de anställda, utan även de som söker hjälp på socialkontoret.
Jack Brander berättar om chefer som ägnar sig åt att kontrollera klienternas leverne, genom att dels åka runt och spana på dem, dels följa dem via Facebook och hur de försöker ta reda på vad de använder socialbidraget till.
– Var är medmänskligheten i det? Socialtjänsten är den sista maskan i skyddsnätet. Ingen av dem som jag träffar vill vara där, de kommer till socialtjänsten i desperation och vi måste vara ödmjuka inför det, säger han.
Jack Brander, socionom som arbetat på socialförvaltningen i Östhammar. Han vittnar om en otrygg arbetsmiljö där kränkningar förekommit.
Bristerna har varit kända sedan 2018. Gabriella Westerberg var då HR-generalist på socialförvaltningen och beslutade sig för att hålla så kallade exitsamtal med alla som slutat vid individ- och familjeomsorgens barn- och ungdomssektion. Av de 14 personer som sagt upp sig sedan 2016 hölls samtal med 10 stycken.
– Vi hade noterat att personalomsättningen var stor och vi ville helt enkelt ta reda på varför, säger Gabriella Westerberg, som numera arbetar i Uppsala med HR-frågor.
I hennes rapport framgår att bristande ledarskap och haltande organisationsstruktur är de vanligaste orsakerna till att medarbetarna på barn- och ungdomsenheten sagt upp sig. Flera upplevde att det saknades kontroll och kvalitetssäkring av arbetet och att det i sin tur riskerade att drabba brukarna negativt.
Utredningen mynnade ut i att det måste till en åtgärdsplan. Nu tre år senare ska arbetsmiljön utredas igen efter skyddsombudets larm.
Victoria Flood gick vidare med sin kritik till chefen för sektor omsorg i samband med att hon sade upp sig.
– Jag upplevde att det ställdes orealistiska krav på personalen. Vi bröts med tiden ner av arbetsbelastningen och det bemötande som cheferna hade. Det förekom att kollegor grät, fick sammanbrott och blev sjukskrivna eller sa upp sig, säger Victoria Flood.
Hon hävdar att hon utsattes för "tyst mobbing" under våren.
– Det innebar att chefen slutade fördela nya ärenden till mig, skickade mängder av kritiska mejl och körde över de bedömningar som jag gjort i mina ärenden, säger Victoria Flood.
Elisabeth Baker, socionom som arbetat på socialförvaltningen i Östhammar.
Socionomen Elisabeth Baker menar att cheferna saknar tillräcklig kunskap och erfarenhet för att kunna vara ett stöd för de anställda. Hon upplevde att det inte fanns tid att analysera, reflektera och utreda tillräckligt innan viktiga beslut fattades.
– Det var ett hetsigt och diktatoriskt ledarskap där argumenten höggs av och där snabba beslut fattades. Det förekom till exempel att arbetsgruppen fick rösta om ett barn skulle omhändertas eller inte, ett beslut som kan påverka barn och deras familjer i generationer framåt.
– Jag brinner för mitt jobb, har jobbat i flera olika kommuner och har trivts i de flesta andra sammanhang. Till en början även i Östhammar, men så fick vi nya chefer och det spred sig sakta men säkert en annan kultur, säger hon.
Elisabeth Baker såg till sist ingen annan utväg än att säga upp sig.