Arbetsmiljön vid individ- och familjeomsorgen fÄr svidande kritik. Det handlar om anklagelser om mobbning, otydlig organisation, dÄlig kommunikation och bristande ledarskap dÀr cheferna sÀgs sakna empati och skrÀmmer de anstÀllda till lydnad.
Uppgifterna bekrÀftas av huvudskyddsombudet Lennart Jonasson som fÄtt liknande signaler frÄn flera anstÀllda.
â Det har kommit in klagomĂ„l, framför allt frĂ„n enheten barn och unga, om grava arbetsmiljöproblem. I juni tog jag kontakt med arbetsgivaren och slog larm, sĂ€ger Lennart Jonasson.
UNT har talat med ett tiotal personer som jobbat pÄ socialförvaltningen de senaste Ären och samtliga vittnar om en dÄlig arbetsmiljö. Alla Àr ocksÄ överens om att det Àr i chefsledet som problemet sitter. De vittnar om en auktoritÀr ledarstil dÀr cheferna har stort kontrollbehov och tar till bestraffningar för att fÄ sin vilja igenom.
Flera av dem uttrycker farhÄgor för att det ska drabba klienterna. "Hur ska vi kunna hjÀlpa andra, nÀr vi mÄr skit sjÀlva?"
Victoria Flood som tidigare arbetade pÄ enheten för barn och unga har valt att berÀtta öppet och förklarar varför.
â Jag har inget att förlora och kanske kan det hjĂ€lpa andra. Mina vĂ€nner och kollegor har farit illa under lĂ„ng tid, sĂ€ger hon.
Victoria Flood backas upp av forna kollegerna Elisabeth Baker och Jack Brander, som bÄda har flera exempel pÄ hur en kontrollerande ledarstil pÄverkar, inte bara de anstÀllda, utan Àven de som söker hjÀlp pÄ socialkontoret.
Jack Brander berÀttar om chefer som Àgnar sig Ät att kontrollera klienternas leverne, genom att dels Äka runt och spana pÄ dem, dels följa dem via Facebook och hur de försöker ta reda pÄ vad de anvÀnder socialbidraget till.
â Var Ă€r medmĂ€nskligheten i det? SocialtjĂ€nsten Ă€r den sista maskan i skyddsnĂ€tet. Ingen av dem som jag trĂ€ffar vill vara dĂ€r, de kommer till socialtjĂ€nsten i desperation och vi mĂ„ste vara ödmjuka inför det, sĂ€ger han.
Bristerna har varit kÀnda sedan 2018. Gabriella Westerberg var dÄ HR-generalist pÄ socialförvaltningen och beslutade sig för att hÄlla sÄ kallade exitsamtal med alla som slutat vid individ- och familjeomsorgens barn- och ungdomssektion. Av de 14 personer som sagt upp sig sedan 2016 hölls samtal med 10 stycken.
â Vi hade noterat att personalomsĂ€ttningen var stor och vi ville helt enkelt ta reda pĂ„ varför, sĂ€ger Gabriella Westerberg, som numera arbetar i Uppsala med HR-frĂ„gor.
I hennes rapport framgÄr att bristande ledarskap och haltande organisationsstruktur Àr de vanligaste orsakerna till att medarbetarna pÄ barn- och ungdomsenheten sagt upp sig. Flera upplevde att det saknades kontroll och kvalitetssÀkring av arbetet och att det i sin tur riskerade att drabba brukarna negativt.
Utredningen mynnade ut i att det mÄste till en ÄtgÀrdsplan. Nu tre Är senare ska arbetsmiljön utredas igen efter skyddsombudets larm.
Victoria Flood gick vidare med sin kritik till chefen för sektor omsorg i samband med att hon sade upp sig.
â Jag upplevde att det stĂ€lldes orealistiska krav pĂ„ personalen. Vi bröts med tiden ner av arbetsbelastningen och det bemötande som cheferna hade. Det förekom att kollegor grĂ€t, fick sammanbrott och blev sjukskrivna eller sa upp sig, sĂ€ger Victoria Flood.
Hon hÀvdar att hon utsattes för "tyst mobbing" under vÄren.
â Det innebar att chefen slutade fördela nya Ă€renden till mig, skickade mĂ€ngder av kritiska mejl och körde över de bedömningar som jag gjort i mina Ă€renden, sĂ€ger Victoria Flood.
Socionomen Elisabeth Baker menar att cheferna saknar tillrÀcklig kunskap och erfarenhet för att kunna vara ett stöd för de anstÀllda. Hon upplevde att det inte fanns tid att analysera, reflektera och utreda tillrÀckligt innan viktiga beslut fattades.
â Det var ett hetsigt och diktatoriskt ledarskap dĂ€r argumenten höggs av och dĂ€r snabba beslut fattades. Det förekom till exempel att arbetsgruppen fick rösta om ett barn skulle omhĂ€ndertas eller inte, ett beslut som kan pĂ„verka barn och deras familjer i generationer framĂ„t.
â Jag brinner för mitt jobb, har jobbat i flera olika kommuner och har trivts i de flesta andra sammanhang. Till en början Ă€ven i Ăsthammar, men sĂ„ fick vi nya chefer och det spred sig sakta men sĂ€kert en annan kultur, sĂ€ger hon.
Elisabeth Baker sÄg till sist ingen annan utvÀg Àn att sÀga upp sig.