Det är torsdag förmiddag och bröderna John och Otto Kingstedt har just kommit till Gimo för dagens träningspass.
– Vi ska inleda med lätt löpning i elljusspåret och därefter väntar tempolöpning på de gamla löparbanorna, säger John Kingstedt, hemmahörande i Huddinge och tävlande för Huddinge AIS.
Träningsschemat har satts ihop av tränaren och löpcoachen Per Synnerman, som tränat bröderna i många år, och den här sommaren är det extra roligt att träna.
Brodern Otto Kingstedt, också han tävlande för Huddinge AIS, har nämligen flyttat från USA hem till Sverige efter fyra års studier och nu kan de träna tillsammans igen.
En seriös satsning på att prestera bra vid maraton i spanska Valencia i december har inletts och målet är en kilometertid på 3 minuter och 15 sekunder.
– Med det tempot tillhör vi den svenska eliten, men vi är långt ifrån världseliten som springer en kilometer på 2 minuter och 55 sekunder.
Det är mestadels storebror John Kingstedt, snart fyllda 27 och två år äldre än Otto, som pratar. Och det har sin naturliga förklaring.
– Otto fick hjärninflammation när han var ett år och miste då hörseln. Sedan dess har han varit döv, säger John Kingstedt.
– Ja, utan min CI är jag stendöv, säger Otto Kingstedt och pekar på det högra örat där hans cochleaimplantat sitter.
Bröderna Kingstedt har löpningen i sig sedan barnsben och de senaste tio åren har de tränat hårt.
– Nu på slutet har Otto nog sprungit ungfär tjugo mil i veckan och jag ligger inte långt efter.
Närmast på tur i tävlingssammanhang står 10 000 meter vid friidrotts-SM sista helgen i augusti.
En månad senare är det dags för Lidingöloppet och i oktober väntar terräng-SM, där bra resultat kan ge möjlighet att köra terräng-NM i november och terräng-EM i december.
– Men viktigast i december är ändå Valencias maraton, säger John Kingstedt.
Annars då, vilka är era framtidsmål?
– En kul grej vore att försvara det världsrekord som jag slog i våras på en mil löpning med barnvagn och kanske kan jag också fightas om rekorden på halvmaran och maran, säger John Kingstedt, som blev pappa förra året och sedan dess sprungit mycket med dottern i vagn.
– Jag har varit med i OS för döva, men drömmen vore att vara med på någon av de längre distanserna i ett riktigt OS, säger Otto Kingstedt.