”Vi har sett en ökning av neuropsykiatriska funktionshinder såväl som nedstämdhet, depression, oro och ångest hos barn och unga. Vi ser och sätter stort värde av närvård inom barnpsykiatrin. Att våra barn och unga med den här typen av svårigheter från och med hösten måste åka in till Uppsala kan få allvarliga konsekvenser”, står i ett öppet brev från personal vid elevhälsan på Bruksgymnasiet.
Även från politikerhåll finns reaktioner på beslutet.
– Det borde vara en självklarhet att barn och unga som har behov av stöd inte ska behöva stressas av att den viktiga läkarkontakten inte finns på plats. Jag har blivit uppringd av föräldrar som är väldigt fundersamma över vad det här kan innebära, säger landstingspolitikern Inga Alm (C) som ifrågasätter att beslutet tagits på tjänstemannanivå utan dialog med politikerna.
– Det kan diskuteras om det är en verksamhetsfråga när man försämrar på det här sättet.
Tror du inte att barn och unga får lika bra läkarhjälp i Uppsala?
– Det beror på hur man ser det. Med diagnoser där man har en hel del oro och ängslan är frågan om de ska behöva åka in till Uppsala. Vi här ute tycker att man kunde ordna mottagningarnas läkartider så effektivt att läkarna kan röra på sig i stället. Det är samma vägsträcka för dem, säger Inga Alm.
Men beslutet är redan fattat och inga planer finns på att ändra det. Orsaken är läkarbrist, säger Sven Ernstsson som är klinikchef på BUP. Han anser inte att beslutet är av en sådan karaktär att det borde ha tagits upp politiskt.
– Det spelar ingen roll var man tar beslutet. Vi har helt enkelt inte personalresurser för att bemanna mottagningarna i Tierp och Östhammar med läkare. Men jag vill betona att vi har kvar båda mottagningarna och att den stora merparten av besök sker till annan personal än läkare, som sjuksköterska, psykolog och kurator.
Elevhälsan anser att en del av det goda samarbetet bygger på närhet och relationer med läkare och annan personal på BUP. Varför kan inte läkarna fortsätta att åka ut vissa dagar i månaden till Tierp och Östhammar?
– De resurserna klarar vi inte att avvara längre. I stället för läkartid blir det restid, vilket betyder produktionsbortfall även om det inte är så ofta. Av nöden var det framtvingat att hitta en annan lösning, säger Sven Ernstsson.