Kutfödsel i Forsmarkshägnet

Hilma håller sig mestadels gömd nere i den täta vassen eller i vattnet, medan den nyfödda kuten rullar runt och åmar sig uppe på land. Kuten leker och bökar med nosen i snön och bland snåren, och att det är flera minusgrader och faller tunga snöflingor tycks inte bekomma den lilla kuten det minsta. Då och då tar den en paus i aktiviteterna för att vila eller sova en stund.

Efter ett tag kommer kuten på att den är hungrig. Den tittar sig omkring och ger ifrån sig några ynkliga pip. Strax dyker Hilma upp ur vassen och möter kuten som börjat åla ned mot vattnet. Deras nosar möts och Hilma lägger försiktigt ena framlabben över kutens rygg och ser ut att klappa den. Sedan lägger hon sig på sidan och låter kuten dia, vilket den gör med ett smackande läte som hörs långt.

En kut ökar i snitt två kilo i vikt per dag under den första tiden, säger Anna Roos som är sälforskare och projektledare vid Naturhistoriska riksmuseet.
För 25 år sedan startade Naturhistoriska riksmuseet, Världsnaturfonden och Forsmarks Kraftgrupp avelshägnet för gråsälar vid biotestsjön. Men i år ska sälhägnet avvecklas, och det är således sista gången som det föds kutar i Forsmark. I hägnet finns också sälhonan Sälma, som väntas föda vilken dag som helst.
Kutarnas pappa, Nils, har redan lämnat sälhägnet och flyttat till en forskningsstation i Polen. För Hilma och Sälma väntar antagligen någon djurpark när de små kutarna blivit tillräckligt stora och välnärda för att klara sig själva ute till havs.